Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
var så troget fästad vid hästen, att hon alls icke märkte den
manliga gestalt, som stödd emot dörrposten stod och betraktade
henne. Hon såg honom icke, förr än kusken hade tagit betslet
och hästen stannat, men då skyndade han också fram och erbjöd
henne sin hjelp vid urstigningen. Hon hade intet behof deraf, men
likväl tog hon emot den gladt, och med en rodnad, varmare än
den vintrens vind skänkt hennes kinder.
„När kom ni hit, baron Ahnefelt?“* frågade hon. Han
smålog, visande två rader bländhvita, något breda tänder: „Jag
kom hit just detta ögonblick, min fröken, och tänkte med er
tillåtelse taga mig en liten rast på Thorsby sedan min jagt var
slutad“.
»Välkommen!“ sade hon blott, och sedan gingo de uppför
trappan, båda så unga, vackra och högväxta, att de i sanning
utgjorde ett passande par. Gertrud bad den gamle betjenten
visa baronen till ett af gästrummen, derpå helsade hon lätt med
handen och försvann i uppgången till öfre våningen, der hennes
rum var beläget. — Till middagen kom hon åter ned, klädd i
svart, med ett band af slipade hvita perlor kring den mjuka
halsen, och det rika blonda håret fästadt i nacken till en enkel
knut. Ingen drägt kunde bättre lämpa sig för den fina hyn och
det i matt guld skiftande håret; kanske visste hon det och hade
valt den derför, men egentligen såg det ej ut, som skulle hon
tänkt derpå, hennes blick var lätt beslöjad och hennes kind bar
ännu likasom återskenet af en rodnad.
Nu kom också baronen, kysste med en gentlemans
artighet och förtroligheten hos en vän i huset fru Lamberts hand och
helsade sedan på Gertrud än en gång vördnadsfullt, men likväl
med en viss lugn tillförsigt — och så satte man sig till bords.
Baronen var en angenäm sällskapsmenniska och ledde med
sällsynt ledighet och verldsvana konversationen. Betjenten var
tillsagd att alltid för hans räkning ställa fram en butelj „old sherry“,
men han sköt den alltid lugnt åt sidan och drack i stället af
det alltid klara och friska källvatten, som Thorsby hade att
framvisa. — Det var således en annan god sida hos honom i
damernas tycke. Gertrud hade många gånger yttrat sin motvilja för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
