Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Arthur Skogsborg, van vid stillheten i sin studerkammare,
fann detta lif föga i öfverensstämmelse med sina vanor, men då
han ju, såsom hvarje gäst i detta hus, ägde sin fulla frihet, drog
han sig på sitt rum eller begaf sig ut i naturen, då han längtade
efter tystnad och ensamhet. Denna afton hade Fredsby dock inga
gäster, endast värdinnan, syster Finette, så som Georg brukade kalla
henne, stod på trappan och välkomnade dem med sitt vanliga
godmodiga leende. Hon var en fryntlig, välvillig qvinna, kanske
fyratio år, i en enkel bomullsklädning med den tunga
nyckelknippan vid förklädsbandet; en hvardagsmenniska utan krus och
flärd med ett orubbligt godt lynne, som man utan att tvista
kunde lefvat tillsammans med ett helt lif.
„Hvilka drömmare ni äro“, ropade hon ut emot dem;
»„klockan blir snart tio och äggröran är kall som is!“
„Inbegriper du också mig i benämningen „drömmare?“
log brodren och lade sin bruna kraftfulla hand på hennes
skuldra.
»Ja jag förmodar att din vän förhexat dig“, försvarade hon
sig skrattande, „i alla fall, stigen nu på mina herrar till den
olyckliga qvällsvarden“. Syster Finette öppnade sjelf dörren till
matsalen, der ett rågadt bord och ett ångande thekök motsade
alla hennes sorgliga förutsägelser; och sedan man satt sig ned
och rätterna bjudits omkring sade hon: „Nåväl bäste doktor, huru
fann ni fornminnet deruppe? Rättfärdigade dess yttre alla edra
förhoppningar derom?“
»Ja fullkomligt, det ser mycket intressant ut, och äfven er
gamla kyrka, som vi besökte på förmiddagen, erbjuder mycket af
intresse för fornforskningen, hvarför jag fruktar att jag längre än
ämnadt var nödgas falla er besvärlig, fröken Josefine“.
»„Tala aldrig derom“, inföll hon, och Georg förenade sig om
att bedja honom betrakta Fredsby huru länge som helst såsom
sitt hem.
„Tusen tack“, sade deras gäst med sitt ljusa leende; „jag
skall då till en början arbeta i den mörka kyrkan före middagen,
och derefter ute i skogen med undersökningen af den gamla
grafven, hvilken måste ritas af både utan och innan, jag menar
äfven sjelfva planläggningen dertill“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
