- Project Runeberg -  Sex små berättelser af Aina och Eva /
89

(1880) Author: Edith Forssman, Fanny Forsman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

ni blifva lycklig, farväl — då vi härnäst träffas, hoppas jag, att
ni — är — tet“.

„Är detta ert afsked? Nej, gå icke, förrän ni sagt, att ni
hatar och afskyr mig, sagt att det är derför ni icke vill blifva
min hustru“.

„Jag har intet mer att säga er, blott farväl“.

Hon drog sin schal tätare omkring sig och skyndade bort
på den dimhöljda stigen, tills hela hennes smärta figur likasom
inneslöts och försvann i den kalla, ogenomträngliga slöja, som
snart skulle sluta hela skogen i sin famn.

Ensam, blek och förstelnad stod doktorn qvar och stirrade
efter henne med namnlös ångest i blicken, men intet ljud kom
öfver hans läppar, ehuru han velat ropa henne tillbaka med tusen
ömma namn. Stormen och skogens vilda fåglar sjöngo sin
melankoliska gripande sång omkring honom, och så slutades den
dag, som han trott skulle blifva den lyckligaste i hans lif.
Älska blott, och du skall äfven lida; kärleken är på en gång det
bittraste och det ljufvaste i lifvet.

7 Kap.

Doktor Arthur Skogsborg brusade af på bantåget till
hufvudstaden, sedan han vid den station, som låg Fredsby
närmast, tagit farväl af sin gamle vän och kamrat Georg Löffält.

Dagen var höstlikt grå och regnig, och när hans sorgsna
blick genom kupéfönstren varsnade den melankoliska och dystra
drägt naturen iklädt sig, sjönk hans mod ännu mer. Ännu i
går hade lifvet synts honom så rikt och ljust: hvar voro nu alla
dessa sköna framtidsplaner? Grusade till stoft i ett enda
ögonblick! Såsom i en dröm såg han ännu för sin inre syn den unga
flickan med den stränga pannan derborta i skogen, och hörde
den tonlösa rösten afkunna hans lyckas dödsdom, utan att anföra
ett enda skäl hvarför hon så gjorde. Var hon en hård, en
grym och känslolös qvinna? frågade han sig sjelf på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 18 12:08:33 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sexberatt/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free