Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Den lifliga Sigrid suckade ljudeligt då Stansvikskareten körde
upp till trappan. Fröknarna Emerence, Hildegunda och
Esmeralda affekterade stor vänskap för de älskvärda och „förnäma“
flickorna Ädelkrona, och „patroniserade“ ofantligt den söta Clara,
med hvilken de proponerade duskap på ett i deras eget tycke
oemotståndligen älskvärdt och nedlåtande, men i Claras ögon så
ytterst komiskt sätt, att hon behöfde allt sitt verkliga
lefnadsvett för att icke brista ut i ett klingande skratt. De funno det
»så naturligt, att den charmante baron Vernersköld visade sina
kusiners lekkamrat en så stor uppmärksamhet“, detta yttrades
till Agnes; men i tysthet voro de innerligen förargade öfver att
den mest framstående kavaljer i trakten „gjorde affär af
bondlollan“ och visade en så bristande uppfattning af den Carlesonska
älskvärdheten.
Claras besök på Linnarnäs förnyades ofta, och var hon ett
par dagar derifrån, så kunde man hålla vad om att
Linnarnässlupen styrde till Vreta och hennes hem. Clara tyckte stundom
med små stygn i samvetet att hon roade sig för mycket och att
det ej var rätt att så göra; men det låg denna sommar ett så
oemotståndligt behag, en sådan tjusning öfver den unga flickans
väsen, att ingen kunde haft hjerta att neka henne något, och
till och med den annars stränga och fordrande modren sade vid
Claras litet tveksamma fråga „om modren ej dock behöfde henne
hemma?“
„Du har väfvit så flitigt, min flicka, och må nu gerna roa
dig; din tid att sitta hemma kommer nog“, och dervid tänkte
hon alltid på Claras giftermål med Grankulla Kalle. Att Clara
sjelf hade någon invändning mot detta föll henne aldrig in.
„Kalle var både rikare och förmer än någon af de andra
rusthållarsönerna och kaptenerna“, tyckte hon med skäl, och för
ingen af dessa hade Clara vid sina fyllda nitton år visat minsta
tycke, ehuru de tydligt nog visat att de gerna kommit i
friareärender till Vreta, — »„och landthandlaren, en ganska behållen
ungkarl, sneglade visst också fasligt efter Clara och krusade för
henne med både vin och konfekt, då Clara gjorde någon
upphandling i hans nära kyrkan belägna bod, men han kunde då
inte ställas i bredd med Kalle — nej inte på vida vägnar!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
