Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
det i menniskors ögon betydde så mycket huru man såg ut?
Jag skulle bestämdt i morgon riktigt noga se mig i spegeln och
försöka att opartiskt taga reda på huru det förhöll sig med mitt
utseende! Månne alla tyckte, att jag var vacker — månne
Bernhard Hjelm också tyckte det? Månne hans trolösa brud var
mycket vackrare än jag? Härvid rodnade jag så förfärligt, som
om allas ögon varit riktade på mig.
Sedan kommo allvarligare tankar och en innerlig
tacksamhet mot Gud som afvändt en så förfärlig fara ifrån mig. Och
åter måste jag tänka på honom som varit medlet att rädda mig.
Solen tittade in genom en springa mellan rullgardinen och
fönstret, alla sofvo omkring mig, slutligen somnade äfven jag
och vaknade först, då Gustchen satte sig på min sängkant och
helsade godmorgon.
Gustchen hade tvärsäkert lofvat att tant Parlander ej
skulle hålla henne en minut vaken, och nu berättade hon på sitt
roliga vis huru hon bara fått veta: „huru Agapetus friade till
tant Slammertacka, huru många pund turska bönor bemälda tant
brukade skära på en morgonstund, huru många råttor hon sista
året fångat i sitt skafferi, huru många tallrikar af Agapetuses
bästa servis Kallista det nötet slagit sönder här om sist, huru
många informatorer Agathon, tants förhoppningsfulle son, haft
på ett år, huru många dussin handdukar hon, tant, — „du må
tro mig eller inte“ — hade i sitt linklädsskåp, och dertill om
alla Minas och Agathons sjukdomar och åkommor, från
hjertsprång och ältan till kopporna och kolerin“. Slutligen hade
Gustchen somnat från det likt en ström forssande pratet, men
drömt om allt detta på det mest förvirrade och besatta vis, tills
hon slutligen tyckte att Agapetus friade till henne, Gustchen,
och på hennes nekande svar hotade att kasta på henne en stor
råtta, hvarvid hon skrek till så högt att både hon sjelf och tant
Parlander blefvo klarvakna.
När jag stigit upp begagnade jag vid kamningen tillfället
att utföra min föresats att se mig i spegeln och granska mitt
utseende. Och hvad såg jag väl der? Ett par stora mörka
yrvakna ögon med långa uppåtböjda svarta ögonhår, en hög
panna med fina mörka hvälfda ögonbryn, en liten näsa och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
