Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
och hand, då han blef välbestäld skolmagister, Elsa är gift med
Axel och en kärare svägerska kunde jag aldrig önska mig.
Mycken sällhet har lifvet skänkt mig och min make, om
än sorgen ej varit oss alldeles fremmande, och en lyckligare
familj än vår, då vi alla äro församlade på det gamla kära
Moisio, kan man aldrig se. Det är således blott med känslor af
glädje och tacksamhet jag skådar tillbaka på det förflutna.
Hvar ålder i lifvet har sitt slag af lycka, men den mest
oblandade njuter man dock i ungdomen, då man hvarken tänker
på forntid eller framtid utan endast lefver i det sälla närvarande,
och så lycklig, som då, är man aldrig sedan, ty:
„Sina sexton år igen
Får man aldrig mera!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
