Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - I. Frälsningsarméns tillkomst och internationella utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
niskor kommo till en levande tro på Frälsaren. Fru Booth hade sin
växande barnaskara — slutligen fanns i det boothska hemmet åtta
gossar och flickor — att vårda men stod ändock, så ofta hon det kunde, vid
sin mans sida i den offentliga verksamheten.
Är 1865 flyttade familjen till London, och pastor Booth kallades att
leda en serie väckelsemöten i ett tält, som man rest på kväkarnas
begravningsplats i Whitechapel. En kväll blåste tältet omkull, varefter
en danslokal förhyrdes för söndagsmötena, medan vardagskvällsmötena
höllos i gathörnen. Senare hyrdes en magasinsbyggnad till lokal för
denna verksamhet.
Här fann nu William Booth sin verkliga livsuppgift. Han skriver
själv därom:
»När jag såg dessa massor av arma människor, av vilka många
synbarligen voro utan Gud och utan hopp i världen, och fann att de så
gärna och ivrigt lyssnade till mig, följde mig från friluftsmötena och
in i tältet samt i många fall hörsammade min inbjudan att där och då
böja sig vid Frälsarens fötter, gick hela mitt hjärta ut mot dem. Jag
gick tillbaka till vårt West-End-hem och sade till min hustru:
’O Käte, jag har funnit min uppgift! Dessa människor äro de, efter
vilkas frälsning jag längtat alla dessa år. När jag i kväll gick förbi
dörrarna till de upplysta krogarna, tyckte jag mig höra en röst säga i
mitt öra: Var kan du väl finna sådana hedningar som dessa, och var
behövs ditt arbete lika väl? Där och då offrade jag mig såväl som dig
och våra barn för detta stora arbete. Detta folk skall bliva vårt folk,
och vår Gud skall bliva deras Gud.’»
Fru Booth skriver:
»Jag minns den rörelse detta uppväckte i min själ. Jag satt och
stirrade in i elden, och djävulen viskade till mig: ’Detta innebär en ny
skilsmässa, en ny start i ditt liv.’ Frågan om vårt underhåll utgjorde
ett allvarligt bekymmer. Hitintills hade vi varit i stånd att täcka våra
utgifter med de kollekter våra mera bemedlade åhörare gåvo oss. Men
det var omöjligt att tänka att detta kunde bliva fallet bland vårt
fattiga East-End-folk, av vilka vi till och med fruktade att begära en
kollekt.
Det oaktat gav jag intet misströstande svar. Efter några ögonblicks
tystnad, varunder jag tänkte på och bad över saken, svarade jag: ’Nå-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
