Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - I. Frälsningsarméns tillkomst och internationella utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
Kristi soldater med mottot »Frälst att frälsa». Booth insåg det oftast
meningslösa i styrelse- och kommittésammanträden med oändliga
diskussioner och omröstningar och gjorde sig till envåldshärskare.
Generalsuperintendent förkortades av folket till det kortare och militära
general. Medlemmarna i ett fiskläges mission började kalla sin ledare för
kapten, vilket hälsades med tillfredsställelse och fann efterföljd. Den
andliga disciplinen växte sig starkare inom missionen, och man
subor-dinerade villigt, då man såg nyttan och välsignelsen av den
styrelseform som utvecklades och tillämpades.
Och så togs steget helt ut vid årsskiftet 1877—1878. Kristna
Missionen fick då namnet Frälsningsarmén (The Salvation Army), dess
tidning omdöptes till »The Salvationist» (senare — 1879 — till »The War
Cry» = Stridsropet). William Booth blev nu officiellt kallad general,
och bruket av militära titlar för hans underordnade auktoriserades. En
flagga med mottot »Blod och eld» sömmades och antogs till
Frälsningsarméns baner och fälttecken. Uniformstecken började brukas, först
en sköld, sedan S (F), vidare den mycket förkättrade men också livligt
prisade armébonnetten, som »skapades» av fru Booth och hennes dotter
Emma, och slutligen hel uniformsdräkt med röd tröja och rödbandad
mössa för manliga soldater och officerare. Snart nog började man
också bilda hornmusikkårer, så att Armén kunde marsohera till sina
friluftsmöten under flygande fanor och klingande spel. Den första
hornmusikkåren startades i Consett år 1879.
Det var ingenting i den nya rörelsens lära och förkunnelse, som var
ägnat att tilldraga sig uppmärksamhet och väcka opposition. Dess
dogmatik var den metodistiska, känd och erkänd i England. Men med
Arméns metoder och tillvägagångssätt var det helt annorlunda, och de
väckte förargelse. Fioler, horn och trummor fingo ackompanjera
sånger, som ofta sjöngos på populära profana melodier! Uniform och
baner! Vittnesbörd av män och kvinnor, som nyss voro kända för sin
dryckenskap och sitt lättfärdiga liv! Och så dessa personliga angrepp
med Stridsropet på krogarna och direkta uppmaningar till omvändelse
i mötena! Det blev för mycket ovanligt för de konventionella och för
oroande för dem som ville sova i synden och alldeles för revolutionärt
för dem som ville profitera av lasten. Alltså blåstes till storm mot
Frälsningsarmén; bl. a. bildades den s. k. Skelettarmén för att bekämpa
den förhatliga nya väckelserörelsen. Och man lyckades blott alltför
väl. Frälsningsarmén anfölls med hugg och slag och stenkastning, då
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
