Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - I. Frälsningsarméns tillkomst och internationella utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
Paris’ fattigkvarter, som var bekant för sin revolutionära och ateistiska
befolkning. Berättelsen om de första mötena på denna valplats är som
en spännande roman. Det förefaller som ett Guds under att pionjärerna
med livet kommo undan sin hädiska och våldsamma publiks lek med
knivar, revolvrar och andra vapen i de tumult som ofta ändade
sammankomsterna. Här lades emellertid grunden till en verksamhet, som
visserligen årtiondena igenom haft att kämpa med stora svårigheter,
många karakteristiska för arbetet i en katolsk och latinsk nation, men
som likväl vunnit mycket för Guds rike och som det senaste decenniet
brutit sig igenom till stort inflytande och vunnit erkännande från
myndigheter, allmänhet och press.
Också i Schweiz påbörjades verksamhet av »marskalken» år 1882.
Här mötte det svåraste motståndet från myndigheterna, vilka förbjödo
salvationisterna att hålla möten samt läto arrestera och sätta i fängelse
många soldater och officerare, som i detta stycke ansågo sig böra mer
lyda Gud än människor. Pöbeln, som nu såg att Frälsningsarmén icke
kunde påräkna myndigheternas ingripande och skydd, störde brutalt
sammankomsterna och misshandlade svårt många vakter och andra
frälsningssoldater, som sökte uppehålla ordningen. Men denna
svårigheternas tid i Schweiz tog snart slut. Myndigheterna blevo välvilliga,
folket sympatiskt, och Frälsningsarmén fick och har en blomstrande
verksamhet i alpernas land.
Samma år som i Frankrike, Schweiz och Sverge, d. v. s. 1882,
planterade Frälsningsarmén sin fana i Indien och började därmed sin
missionsverksamhet i hednavärlden. Pionjären i det fjärran sagolandet var
major Frederick de Lautour Tucker, sedermera kommendör
Booth-Tucker. Tidigare ämbetsman i engelsk-indisk oiviltjänst och varmt
intresserad för de hedniska infödingarnas kristnande hade han genom
»The War Cry» (engelska Stridsropet) något lärt känna Armén och
reste till England för att inhämta grundligare kunskap om densamma,
varefter han hos general Booth anhöll om officersanställning och
armétjänst i Indien. Generalen gick in på Tuckers begäran, ehuru efter
tvekan, och sände honom med tre assistenter till Indien, där den lilla
truppen landsteg och begynte arbeta i Bombay. Med sin stora
kännedom om Indien, där han var född och uppfostrad, hade Tucker redan
tidigare kommit till den åsikten, att om man skulle vinna dess myllrande
miljoner för Jesus, så måste man komma till folket såsom en av dem.
Han genomförde från begynnelsen denna idé med obönhörlig konse-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
