Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - I. Frälsningsarméns tillkomst och internationella utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
1888 öppnades ett folkkök i Limehouse i östra London. Men riktig fart
tog icke Arméns sociala arbete, förrän general William Booth i sin år
1890 utgivna bok »I mörkaste England och vägen ut» framlagt sin plan
för socialt räddningsarbete. Boken väckte ett kolossalt uppseende och
kom många framstående personer att ekonomiskt och med sitt
inflytande stödja Armén i det föreslagna arbetet. År 1891 öppnades ett hem
för frigivna fångar och en lantbrukskoloni i England. Sedan dess ha år
efter år nya institutioner öppnats i alla delar av världen — härbärgen,
pensionat, hotell, ungkarlshem, matserveringar, barnhem, hem för ogifta
mödrar, räddningshem, hem för frigivna fångar, alkoholisthem,
slumstationer, sjukhus, spetälskekolonier, brottslings- och lösdrivarkolonier,
hem för åldringar etc.
Den 4 oktober 1890 befordrades fru Catherine Booth till
härligheten efter en lång och svår sjukdom. Hon hyllades efter sin död som
en av det nittonde århundradets största kvinnor och fick en begravning
så storartad, att ingen engelsk kvinna utom kungahuset fått en liknande.
General William Booth förunnades en lång verksamhetsdag. Ännu
sedan han passerat sitt fjärde kvartssekels milstolpe, for han, full av
kamplust och energi, runt världen, predikande evangelium med en
glödande kraft, som kom skaror att falla Jesus till fota, eggande sina
trupper till mera heligt mod och starkare angreppsiver. Då hade tidigare
dagars hån och smälek och bittra angrepp upphört, och han hälsades
överallt som en profet och reformator. Väldiga folkskaror samlades till
hans möten, pressen var välvillig, framstående män mottogo honom som
gäst, och konungar och presidenter kallade honom till audiens.
Notting-ham och London utnämnde honom till hedersborgare, och universitetet
i Oxford — Englands äldsta och ärorikaste — promoverade honom till
hedersdoktor. Vid det sistnämnda tillfället hälsade honom promotorn,
universitetets kansler, lörd Curzon, i sin oration, som hölls på latin,
med dessa ståtliga ord: »Ärevördige åldring, Frälsningsarméns anförare
och hövding, den oändliga mänsklighetens barmhärtige vän–-.»
Mer än åttio år gammal och nästan blind besökte han Skandinavien och
ledde här betydelsefulla och stora kongresser. I maj 1912 höll han sitt
sista offentliga möte i Albert Hall, London, och den 23 i samma
månad underkastade han sig operation i sitt enda öga — det andra var ett
par år tidigare bortopererat. Efter denna operation hämtade han sig
aldrig, och han lade ned sitt svärd den 20 augusti 1912. Vid hans
bår sörjde icke endast Frälsningsarmén, som förlorat sin Mose, och
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
