Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - III. Hanna Ouchterlony — Ett stycke självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hanna Ouchterlony — ett stycke självbiografi
och inbjöds då av honom att komma och tala vid ett hans möte. Han
höll den tiden möten i en teater under väntan på att få sin kyrka byggd.
Jag sade först nej men blev mycket olycklig däröver. Jag minns ännu
väl hur jag gick ut i den stjärnklara natten och hur jag tyckte att
stjärnorna ropade till mig: ’Du löftesbryterska!’ Sedan gav jag pastorn det
önskade löftet, och så kom jag på ett möte. Där satt jag nu bakom ett
draperi uppfylld av fruktan och ropade till Gud om hjälp. När mitt
tillfälle kom, drog pastor Truvé draperiet åt sidan, i det han sade: ’Här
ha vi fröken Ouchterlony, som just kommit från London efter att ha
blivit värmd och upplivad av Guds Ande.’ Mitt framträdande väckte
icke liten sensation. Vad jag sade visste jag icke efteråt. Segern var i
alla fall vunnen och vägen banad för kommande tillfällen.
Kort därefter framträdde jag även hos metodisterna i Göteborg, och
på genomresa i Jönköping höll jag ett möte på Ynglingaföreningens
lokal i denna stad. Hemkommen till Värnamo gjorde jag till en av mina
första uppgifter att iordningställa den undre våningen i mitt hus till
samlingslokal, ooh där hade jag sedan under den följande vintern inför
proppfullt hus många välsignelserika möten.
Vid denna tid hade jag ännu ej hyst en tanke på att själv bliva
ledare. Möjligen trodde jag mig någon gång kunna taga emot
Frälsningsarmén och bliva den till hjälp i arbetet. Men Herren förde mig framåt
steg för steg och beredde mig för mitt kommande värv. Jag stod
tämligen ensam med mitt vittnesbörd, som av många ansågs vara farligt.
Människor kommo likväl farande långa vägar för att av mig få hjälp
i andliga ting. På våren 1882 blev jag av troende vänner i Halmstad
inbjuden att vila ut i deras hem efter allt arbete. Då anordnades talrikt
besökta möten i missionshuset. På ett av dessa möten sammanträffade
jag med nuvarande major Jenny Swenson och blev ett medel i Herrens
hand till hennes omvändelse.
Från Halmstad blev jag också kallad ut på landsbygden för att hålla
möten i stugorna. Folk lämnade mitt på dagen sitt arbete och kom
farande långa rader för att vara med, och jag minns hur man fyllde icke
endast rummet, där mötet hölls, utan även köket och förstugan. Guds
Ande verkade. Många gräto och ropade högt efter nåd och frälsning.
Just hemkommen till Värnamo — det var i maj månad samma år —
erhöll jag telegrafisk inbjudan från London att övervara de stora
högtidligheter, varmed Congress Hall, som nyligen förvärvats av
Frälsningsarmén, skulle invigas. Jag begav mig nu för andra gången till
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
