Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IV. Frälsningsarmén vecklar ut sin fana i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén vecklar ut sin fana i Stockholm
Booth överlämnat till henne i Exeter Hall, och under detta höllo de
fem banbrytarna ett brinnande bönemöte, innan de tågade åstad till
teatern. På nytt invigde de sig åt Gud och Frälsningsarmén och
upprepade löftena från den 28 november att aldrig svika frälsningsfanan och
vad den symboliserade. Som tecken på att Gud med välbehag såg till
deras offer bådo de om synliga tecken redan i det första mötet, d. v. s.
att någon själ då skulle söka frälsning.
Vid den för öppningsmötet utsatta tiden var Ladugårdslandsteatern
fullsatt. Publiken var lugn och stilla, men man kände dock en stark
spänning i luften. Ingen visste ju rätt vad som skulle komma och hur
det hela kunde komma att förlöpa. Man hade ju i tidningarna läst om
Frälsningsarmén i England och dess arbete, och somliga av dessa
skildringar voro ägnade att väcka inte endast undran utan sensation, ja.
t. o. m. oro och ängslan.
Plötsligt gick ett sorl utefter bänkarna, och allas blickar riktades mot
scenen, på vilken tre kvinnor och två män framträdde, klädda i den då
så ovanliga men nu så välkända uniformen. De grupperade sig kring
en röd-gul-blå fana, som bars och utvecklades av gruppens ledare,
major Hanna Ouchterlony, och föllo på knä i tyst bön. Församlingen åsåg
denna sällsamma »spelöppning» under absolut tystnad och med stark
förväntan på fortsättningen. Efter ett par minuter reste sig de bedjande
fem, och så begynte Frälsningsarméns i Sverge första batalj.
»Till de renas och heligas hemland vi tåga», tonade det ut över den
högeligen intresserade åhörarskaran, och redan då versens: »Viljen I
ej gå med till det saliga land?» med känsla sjungits, under det
salva-tionisterna halvt spörjande, halvt manande räckte ut sina händer mot
åhörarna, kunde man se att åtskilliga av de senare ej längre betraktade
salvationisterna som främlingar utan hade förnummit vars andas barn
de voro och kände släktskapsförbindelserna med dem genom Jesus
Kristus. Man såg hur både kvinnors och mäns ögon tårades. Det var ju
»den gamla religionen», framburen av sändebud i ovanlig dräkt och på
ett ovanligt sätt men också med ovanlig känsla och kraft.
Mötet fortsatte under djupt allvar. Majoren läste ett bibelord och
talade däröver men använde största delen av sitt tal till att förklara vad
Frälsningsarmén var, vad den ville och vad den ämnade lära. De övriga
salvationisterna avgåvo personliga vittnesbörd. Ehuru mötet egentligen
icke var avsett att bliva ett frälsningsmöte, gav dock Herren pionjärerna
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
