Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - V. Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler
kring samt svängde med armarna: bestämt ett minne från
becksömstrå-darna och skomakartavlan. Han var medelålders.
Sylarna hade däremot det äldre fruntimret fått i sina ögon. Hon
blickade vasst och skulle i övrigt med fördel kunnat uppträda i Fausts
’Häxköket’.
Det andra fruntimret såg förvånat ut och syntes vara den minst
bevandrade i detta slags sport. Den tredje bar spår av en mera ovanlig
skönhet. Hon kastade utomordentligt världsliga blickar omkring sig.
Hoppla! Representationen började.
Den hyggliga ungdomen på några och tjugu år sjöng, så att det
skal-lade i Ridhuset. Det var någonting av ’Rule Britannia’. Karlen var
engelsman och för övrigt så hes som en ångbåtsvissla. Vid hans sida
stod den sylögda, som synbarligen red för rusthållet, för att begagna
en bild, som står i ett slags samband med ridhus.
’Denne’, sade hon och pekade på den fäktande ynglingen, ’har
lungsot, men han sjunger ändå. Anden manar honom.’
Ynglingen svarade med ett fruktansvärt rytande.
Under tiden gingo de två andra fruntimren omkring och samlade
pengar på var sin tallrik med och utan försäljning av ’frälsningsarmens’
sånger. Alldeles som i de gamla musikkaféernas dagar.
’Jag vet att ni ger allesammans’, sade den vassa där uppe, ’ty det är
för himlens sak.’
Piff, paff, puff! Tetzel och avlatskrämeri!
Framför avskrankningen lågo några gamla mattor av grövre tvg
utbredda.
’Vartill detta?’ frågade vi den ena av de kvinnliga officerarna med
tallrikar — skönheten för övrigt.
’Jo, där skall var och en som bekänner sig frälst i kväll falla på knä
och bekänna sina synder. Känner ni er manad?’ frågade hon och gjorde
en betecknande rörelse. Det ultra världsliga i röst, min och blick
övergav henne ej heller nu.
Man kan bli svarslös för mindre. Under tiden hade emellertid
ynglingen sjungit ut. Nu började han ’predika’. Han talade engelska med
några hästars kraft, och bredvid honom stod den vassa och tolkade.
Må det erkännandet givas åt den bleke, sjuke ynglingen, främling
här, att han syntes vara övertygad om sin sändning. Emellertid
anfäktade han sig övermåttan. Han svängde med sina ovanligt långa armar
som om det gällt den argaste gymnastik. Han höjde och sänkte rösten
plötsligt och oregelbundet, ena stunden röt han, den andra pep han.
Och det gamla kavata fruntimret röt och pep efter och svängde med
armarna. På avstånd kunde man tagit dem iför två väderkvarnar,
uppsatta på lek.
Men vad hade ’frälsningsarméns’ officerare, den manlige och den
kvinnliga, att meddela sina åhörare? Platt intet! Underliga utrop!
Religiösa knalleffekter! T. ex.:
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
