Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - V. Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
»Kan ni inte göra som i kyrkan och sjunga varje vers bara en gång?»
undrade polismästaren. Men det ville inte major Ouchterlony och
hennes kamrater gå in på. De hade nämligen sett hjärtan vekna och
hjärte-dörrar öppnas så småningom vid ett flerfaldigt repeterande av samma
strof eller kör, och de ville icke uppgiva upprepandets strategi.
Emellertid gjorde fridstöraruppträdena det svårt för den unga
rörelsen att få hyra lokaler. Man visste icke den ena dagen var man skulle
hålla möten den andra, och ibland kunde man få bestämt besked om
lokal först någon timme före ett mötes början. Detta gjordes kanske
för att förhindra annonsering, vilket lokalägarna trodde kunde
förminska publiktillströmningen. Men ryktet om var ett möte skulle hållas
spred sig som en löpeld, och tilloppet av folk förminskades ej. När
lokalerna voro fulla av folk, var det ofta tusentals utanför, som trängde
på och ville in. En gång kom polismästaren in i Ladugårdslandsteatern
en bakväg.
»Kommer polismästaren den vägen?» frågade salvationisterna
förvånade.
»Vilken väg skulle jag eljest komma, om inte fågelvägen? Hela
torget är ju fullt av folk», blev svaret.
Ibland reste de utestängda brandstegar mot lokalväggarna, slogo ut
fönstren och trängde in på läktaren den vägen.
Slutligen ville värdarna ej längre hyra ut sina samlingslokaler åt
Frälsningsarmén, som därför stod utan tak över huvudet. Och detta
skedde innan januari månads utgång.
Redan efter så kort tid hade Frälsningsarmén hunnit att vinna ganska
mycket för Guds rikssak och för sin egen organisation. Detta trots det
kompakta motståndet. Om tidningspressens inställning till den nya
rörelsen äro de redan återgivna referaten, klippta ur en borgerlig
stockholmstidning, ganska typiska vittnesbörd. En veckotidning skrev den 5
januari:
»Frälsningsarmén har ryckt in i vårt arma fädernesland och har
slagit upp sitt huvudkvarter här i Stockholm. Lyckligtvis är det hittintills
blott en observationskår, men den kan bli farlig nog, i synnerhet som
den ledes av en kvinna.»
De kristna i allmänhet, både kyrkliga och frikyrkliga, voro den allra
första tiden dels fientliga, dels synnerligen reserverade. De första
troende i Sverge, som räckte salvationisterna brodershanden, voro
metodisterna. När Armén blev utan lokaler, som ovan skildrats, inbjöds
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
