Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VI. Gårdsmöten i vinterkyla och varma möten i tillfälliga lokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
hölls det första gårdsmötet den 24 januari klockan 3 e. m. På gården
stod en gammal bryggarvagn på tre hjul. I hörnet, där hjulet saknades,
pallade man upp vagnen med en tunna, och så hade man en användbar
plattform. På denna steg majoren och hennes närmaste assistenter upp,
och så började striden. »Se, vi tåga fram med sköld och med baner»,
ljöd sången. Löjtnant Jenny Swensons gitarrmusik blev det icke mycket
med, då hennes fingrar blevo stela av kyla, men soldaterna och folket
ackompanjerade sången med handklappning och fotstampning, vilket
hjälpte dem att hålla sig varma. Och så förkunnades nådens
evangelium med kraft och liv.
Gårdsmötena fortsatte, ryktet om dem spred sig, och stora skaror lupo
till. Publiken kunde ibland räknas i tusental. I fönstren sutto
gårdsfolket och deras vänner, företagsamma pojkar placerade sig på uthustaken,
och nere på gården, som soldaterna ibland hade styvt arbete att hålla
fri från hindersamma snödrivor, satt man på tunnor och lådor och vad
man kunde komma över, medan flertalet naturligtvis måste vara nöjda
med ståplats. Kallt var det, men det dämpade icke salvationisternas
glödande hänförelse, och ej heller förfrös åhörarnas intresse. Folket
lyssnade, Guds Ande verkade, soldaterna fiskade, och själar lämnade
sig åt Herren. Ja, man böjde verkligen sina knän därute på gården och
bad om syndaförlåtelse. Äldre frälsningsofficerare ha åren igenom hört
många frälsningssoldater och andra Guds barn vittna: »Jag blev frälst
på gården vid Luntmakaregatan!» En av dem som vunnos var änkefru
Karolina Sjöholm, som sedan blev den första sergeanten inom
Frälsningsarmén i Sverge och befordrades till härligheten år 1889. Dessa
möten väckte också respekt och beundran för Frälsningsarmén i kretsar,
där man förut i den »underliga engelska sekten» sett en fanatismens
flamma, vilken snart skulle slockna. Nu förstod man att uti den fanns
allvar, nitälskan och försakelsevilja, som ej snart skulle brinna slut.
Utom på gården vid Luntmakaregatan höllos också möten på annan
gård i samma stadsdel och även på Kungsholmen. Om mötena på
Kungsholmen skrives i »Tio års fälttåg»:
»En liten omständighet i sammanhang med denna sistnämnda plats
och mötena där måhända kan vara av intresse. Ägaren av gården,
vilken alltsedan förblivit en vän och gynnare av Arméns verksamhet, hade
en son, en nittonårig student, som tycktes fatta ett visst intresse för den
nya, såsom han tyckte, besynnerliga religionskulten. Han hade hört
talas om Frälsningsarmén, och han hade läst om den i tidningarna, men
som han förstod att det var religiösa ting, som den befattade sig med,
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
