Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VII. Årsfest i Stockholm under hotfullt upplopp och mörka framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årsfest i Stockholm under hotfullt upplopp
parna, vilka voro brandsoldater och militärer, sannolikt haft för avsikt
att besöka Arméns möten.
Dagen efter inställelsen i poliskammaren var Arméns födelsedag —
den 28 december — och till denna hade annonserats årsfest. Då
biljetterna voro utsålda flera dagar tidigare, ansåg sig majoren icke böra
inställa årsfesten. Den var huvudsakligen besökt av soldater och vänner
och började kl. 6 e. m. Klockan 7 e. m. stängdes dörrarna. Mötet hade
dittills varit stilla och lugnt och fortgick ännu en stund i frid och ro.
Vid halv åttatiden fingo emellertid de i lokalen samlade höra ett
förfärligt oväsen. Folkmassan utanför trängde på, sprängde dörrarna och
rusade in i lokalen. Naturligtvis blev det uppståndelse bland publiken,
men frälsningssoldaterna, förstärkta av ett antal vänligt stämda militärer,
som deltogo i mötet, skyndade till, drevo ut de inträngande och stängde
dörrarna. Om en stund gjorde fridstörarna ett förnyat anfall från
gårdssidan, fönster slogos sönder, och en dörr sprängdes, men även detta
anlopp tillbakaslogs. Stabskapten Whatmore försvarade ett fönster, genom
vilket man med hjälp av stegar sökte tränga in. Major Ouchterlony
behöll fattningen även mitt i den värsta oron och lugnade folket:
»Det är inte farligt, vänner, det är inte farligt!»
Och kapten Jenny Swenson stämde upp och sjöng:
»Skola vi se domarn komma
på den stora dag,
medan himlens alla harpor
ljuvligt klinga uti skyn?»
Så småningom anlände en polispiket och militärpatrull, som skingrade
massorna, vilket enligt uppgift icke lyckades med mindre än att
militären avlossade en lös gevärssalva över folkets huvuden.
Lyckligtvis blev ingen skadad under detta upplopp, som hade en
mycket hotfull karaktär. Men ett av armébaneren kom under tumultet
för nära en gaslåga och fattade eld.
Dagen därpå blev majoren åter kallad att infinna sig på
poliskammaren. »Vi infördes», skriver stabskapten Whatmore, »uti ett stort,
ruskigt rum, i sällskap med några av det sämsta folket i Stockholm, efter
vad jag kunde föreställa mig. Vi tillbragte nära två timmar i denna
omgivning, till stor förnöjelse för dem alla. Våra röda band, med
påskriften ’Frälsningsarmén’, ådrog sig särskild uppmärksamhet, och lästes
denna inskrift om och om igen av våra nyfikna vänner. Vi hoppas att
om vi icke gjorde något annat, så hade folket ändå något att skratta åt,
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
