Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL VIII
De första landsortskårernas öppnande och
tidigaste strider
Frälsningsarméns moderkår i Sverge, Stockholms I:a kår, var
icke stort mer än månadsgammal, då dess första dotterkår såg
dagens ljus. Detta skedde i Göteborg i början av februari 1883. Man
hade för verksamheten lyckats förhyra Consert du Boulevard, en illa
beryktad varietélokal, som rymde fem à sex hundra personer.
Varieté-innehavaren hade för upprepade oordningar blivit av myndigheterna
ställd under stark kontroll och skarpa restriktioner, vilket sannolikt
var orsaken till att han hyrde ut lokalen till oss, dock i första omgången
endast för sex månader. Hyran skulle utgöra 4,000 kronor per år, en
efter dåtidens allmänna förhållanden hög och för dåvarande
Frälsningsarmén i Sverge svindlande summa. Det är ett stolt vittnesbörd om major
Ouchterlonys djärva tro och förhoppningsfulla angreppslusta att lokalen
likväl blev hyrd.
Kapten Emilie Pettersson var kårens första befälhavare. De första
mötena höllos söndagen den 4 februari och väckte stort uppseende.
Sedan fortsatte verksamheten, och stora skaror av nyfikna lupo till för
att se och höra »det underliga frälsningsfolket». Ganska många blevo
frälsta och snart nog soldater, även om skarorna i stort tvekade att
hörsamma budskapet om avgörelse för Kristus och väckelseelden ej här fick
samma fart som i Stockholm och senare nyöppningar. En av orsakerna
därtill torde säkert ha varit att många av prästerna i staden intogo en
fientlig ställning till den nya rörelsen. Pressens ironiskt reserverade
hållning gjorde väl även sitt. Motståndet mot verksamheten tog sig
också snart uttryck i ett ofta nog mycket besvärligt fridstörarliv i
mötena, som under första tiden höllos ett par gånger varje vardag och
minst fyra varje söndag. Men kåren fick å andra sidan mycket snart
en grupp varma och inflytelserika vänner, som på olika sätt försvarade
och understödde den. Den kanske ivrigaste bland dessa var språklärare
Ludvig Svenonius, en lika originell som begåvad människa och en
varmhjärtad kristen. Han var alltid redo att vittna i mötena samt att bistå
ledarna med råd och dåd. Pastor Kristian Thorin, då brukspredikant i
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
