Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första landsortskårernas öppnande
deras egna ord: ’Hade du icke lagen, som skyddade dig, så skulle vi
giva dig.’ De visade yttermera verkligheten av sitt uppsåt, därigenom
att några i hast fingo fatt på ett rep och — ett, tu, tre — med största
skicklighet band fast honom däruppe. Halleluja! Och soldatmössan,
den purpurröda, vips i backen. Där satt han nu och undrade vad som
skulle bliva utav. Men troligen trivdes de icke väl med sin fånge, eller
också fruktade de att kyrkan alltför snart skulle ramla, ifall de toge en
frälsningssoldat såsom dess pelare — nog av, de släppte honom snart
och läto honom gå, sedan de på sådant sätt näpst honom. Han kom
så därifrån sjungande: ’Vi tåga mot Sion, det sköna, härliga Sion’, till
en gård i närheten, dit vi emellertid begivit oss och där vi fingo bedja
Gud välsigna och frälsa dessa och andra människor. Ära vare Gud,
’såsom Mästaren var i denna världen, så äro ock vi’.»
År 1886 voro Vilhelm Fahleson och A. Karlsson — »biskopen» —
kaptener på kåren. I april 1887 rapporterades det i »Ropet» att kåren
bestod av »101 soldater, 8 musikanter, 6 sergeanter, 2 kadetter och 1
kapten, alltså 120 blod och eld-soldater». I augusti detta år hade
man besök av tvenne indiska salvationister, stabskaptenerna Narain Das
och Chuckerbutty, som anlände från England. Vid båten hade samlats
stora skaror av folk, som tyvärr skickade sig högst otillbörligt. Man icke
endast öste över främlingarna råa ord och fula tillmälen, som dessa
lyckligtvis ej förstodo, utan man trängde sig även på dem, då de till
fots tillryggalade vägen mot officersbostaden, för att trampa dem på
deras bara fötter. Emellertid blev de båda österlänningarnas möte, som
hölls i Arbetarföreningens stora sal, till trängsel besökt och mycket
väl-signelsebringande.
I slutet av 1887 hade man lyckats förhyra en lokal vid Olskroken,
där verksamheten börjades den 6 januari 1888, och därmed öppnades
Göteborgs II :a kår. Denna kår använde sedan för sin verksamhet något
år från hösten 1888 kapellet i den gamla fattigvårdsanstalten, som låg
på samma tomt som nuvarande posthuset. Senare hade kåren lokal vid
Kronhusgatan för att slutligen återflytta till Olskroken, där den i S:t
Paulsgatan 1 sedan länge haft eget tak över huvudet.
Till i slutet av januari 1888 lyckades man återförvärva Kustens
hotell, där nu Göteborgs III :e kår öppnades. Första rapporten i
Stridsropet från denna kår var skriven i bunden form. Vi kunna icke neka oss
nöjet att återgiva den:
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
