Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
Efter kårens första årsfest meddelas det: »För närvarande består
corpsen av 183 medlemmar med röda och 70 med vita pass (soldat- och
rekrytpass. — Förf. anm.). Under året har vid frälsningsmötena bedits
med omkring 850 över sina synder bekymrade själar. En del av dessa
utgör Armén. Andra ha gått in i andra församlingar eller föredra att
gå fria och icke sluta sig till någon grupp kristna.»
De troende i staden mottogo Frälsningsarmén med välvilja och gåvo
den stöd och hjälp. Ett litet intermezzo, som vittnar därom: Det hörn av
lokalen, där fridstörarna helst höllo till och varifrån de ibland med
sina omskapade armésånger togo ledningen av den unisona sången,
kallades snart »Lilla helvetet» eller »Satans vrå». En kväll stämde man i
det där hörnet med särskild kraft upp en av sina sånger. Men det blev
den sjungande ligans svanesång, ty i god tid före nästa möte hade
»Satans vrå» tagits i besittning av en manstark sångkör från en av
stadens friförsamlingar, som därifrån sjöng sång efter sång. De sjungande
fridstörarna lyckades icke sedermera återerövra sin position.
I januari 1886 hölls i Norrköping den första armébegravningen i
Sverge. Det var en ung kvinnlig kamrat vid namn Anna Pettersson, som
»befordrats till härligheten». Före sin död uttalade hon en önskan om
att kamraterna i uniform och med musik och fana skulle följa henne till
graven. »Denna önskan blev också till en del uppfylld», skriver kapten
Vilhelm Fahleson, som då var befälhavande officer. »På förfrågan blevo
vi förbjudna att begagna musik vid graven men samlades iklädda full
uniform vid Nya Torget, där hon bott, för att tåga till graven. Då vi
stodo på gården omkring kistan, sjöngo vi gemensamt:
’Med snabba steg soldaten går
mot himlens sälla land’,
och kände därvid, att sången liksom fick en högre betydelse. Då vi
sjungit sista versen, ordnade vi oss i led och började vår marsch till
kyrkogården. Först gingo några manliga soldater med röda mössor;
därefter kommo sergeanterna, bärande likkistan, över vilken
Frälsningsarméns fana var utbredd, sedan kvinnliga och sist manliga soldater.
Soldaterna voro i antal något över 150, alla i full uniform, ordnade
fyra i varje led. Som stora folkskaror samlat sig för att åse
begravningen, hade det blivit svårt att tåga fram på gatorna, om ej polisen varit
oss behjälplig. Den följde nu med processionen hela vägen, och polis-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
