Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första landsortskårernas öppnande
förekallades andeliga föredrag åstadkomma förvillelse och förargelse i
församlingen, leda till söndring i kyrkligt hänseende och undergräva
religionens helgd samt beslutade i anledning härav att med stöd av
Kungl. Maj:ts nådiga förordning av den 11 dec. 1868 förbjuda kaptenen
Janson och löjtnant Leidzén att inom N. N. församling ytterligare
uppträda med andeliga föredrag.»
Naturligtvis ansågo sig officerarna icke kunna åtlyda detta
kyrkorådets förbud. Resultatet blev att kapten Th. Janson tre gånger blev
ställd för rätta för sammanlagt sjuttio överträdelser. Rådhusrätten, vars
medlemmar syntes generade över att de nödgades döma i denna sak,
tillmätte det lindrigast tänkbara straff — kapten Janson blev dömd
till 100 kronors böter, som han på eftersommaren avtjänade under 13
dygn i Norrköpings cellfängelse.
På försommaren 1886 blev kapten Apelkvist sänd till Malmö som
kårchef. Ett par av rapporterna i Stridsropet under hans tid säga så
mycket om arbetet vid kåren och äro så karakteristiska för dåtidens
rapportstil, att de må anföras.
»Jag vill tala om att Gud välsignar oss rikligen, och ingen kväll går
förbi utan att vi få bedja med någon eller några syndare. Ära vare Gud!
I söndags kl. halv 2 hade vi utmarsch till Limhamn, där vi hade ett
härligt möte. Kl. 5 återvände vi hem för att kl. halv 8 börja
frälsningsmötet, trötta efter marschen. Men Gud var ej trött, utan han välsignade
oss rikligen. Vid mötets slut fingo vi se åtta själar vid plattformen, djupt
bedrövade över sina synder. Pris ske Gud för segern!
Midsommardagen kl. halv 6 på morgonen började vi samlas, soldater
och vänner om varandra. Kl. 6 kommo de av mig och vänner förhyrda
hästarna och vagnarna, tillsammans sjutton par. Genast ordnade vi oss
i dem och anträdde den tre mil långa resan till Börringe. En kvart före
10 voro vi framme. Efter en stunds rast blev uppställning, varefter vi
marscherade till skogen för att där lova vår Gud. Då vi började mötet
med att sjunga: ’Härlig frälsning’, kände vi att vi verkligen ägde den
i våra hjärtan, och med fåglarna kunde vi sjunga ’kvitt, kvitt’. Pris ske
Gud för den frihet han har givit oss genom Kristus! Ett välsignat möte
följde.
Kl. 3 e. m. brukar det vanligen, som våra vänner och kamrater veta,
bliva skarpskjutning. Så blev det ock nu, och salighetspilarna gingo
varken för högt eller för lågt, utan de träffade syndares hjärtan. Ej
mindre än tretton blevo sårade, det var dock ej livsfarligt, ty Israels
läkare var närvarande och göt balsam i såren. Vi lämnade dem åt
honom, och han har lovat att hela dem från all orättfärdighet.
Kl. 6 e. m. var tiden inne, att vi måste lämna våra kamrater i
Börringe. Om en stund skymde träd och backar bort dem för våra blickar,
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
