Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
trevlig samt rymmer 800 personer. Under det vår hyresvärd rustade till
bänkar, fortsatte jag färden till Östersund.»
Knappt fjorton dagar senare, närmare bestämt söndagen den 12
juli, höjdes frälsningsfanan i Sundsvall. Det första mötet hölls kl. 7
f. m. och hade samlat 300 deltagare. Under dagens övriga möten var
lokalen fullsatt, och kvällsmötet slutade med tretton själar vid
botbänken. Denna förstlingsskara följdes snart av en stor mängd. En
omfattande väckelse utbröt, som spred sig bl. a. till de närliggande
sågverken. Kårens första möten leddes av major Ouchterlony, som
kvarlämnade kapten Anna Lindgren att som kårens första kapten
fortsätta verket.
Kåren var icke många veckor gammal, förrän den såg sig i stånd
att företaga »utfall» till platser runt Sundsvall. Redan den 12 augusti
höll man möte i Tynderö kyrka, och i Tunadal hyrde man lokal för
regelbunden verksamhet fr. o. m. den 1 november. Här fick man snart
en soldattrupp, som i slutet av 1886 organiserades till självständig kår,
vilken snart skaffade sig egen lokal. Även Vivstavarv och Svartvik blevo
tidigt Sundsvalls kårs utposter och öppnades sedermera som kårer.
Lördagen den 3 april 1886 inträffade tvenne händelser, som gjorde
djupt intryck icke endast på Sundsvalls kår utan i hela samhället. Vi
låta Stridsropet berätta:
»Lördagen den 3 april, just medan några få av oss voro församlade
till ett bönemöte i vår bostad, inträdde någon, sägande: ’Bedjen för
löjtnant Apelkvist! Han är nu i fängelse.’ Varma voro i sanning de
böner, som uppsändes för vår fängslade kamrat. Budbäraren berättade, att
fjärdingsmannen på morgonen kommit och avhämtat Apelkvist till
Sundsvalls kronohäkte (A. var stationerad vid utposten Tunadal. — Förf
anm.), på det att han där skulle avtjäna de böter, som blivit honom
ådömda i Visby. Glad gick han åstad, överlämnande sig och sina kära
soldater i Guds vård. Vid åsynen av vagnen, uti vilken han skulle
skjutsas, utropade han: ’Se, nu får man åka.’ — Och så bar det av–
Just som vi började hallelujamötet på söndagseftermiddagen, kom
någon och underrättade oss att en sergeant från Tunadal kommit
genomvåt till vår bostad, bedjande att få bliva insläppt. ’Han har legat i sjön,
och en av dem som voro med honom har stannat kvar där’, så lydde
orden. Att mötet nu fick en allvarlig prägel, är ju klart. Frågan: ’Är du
redo skiljas hädan?’ trängde sig på var och en av de församlade. Tvenne,
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
