Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andlig vårtid, med sjudande liv
ledde och förrättade »invigningen för striden» av kontrahenterna —
Frälsningsarméns vigselritual var ännu icke utformad. Pastor Kristian
Torin förrättade den legala vigseln på plattformen, som var »alldeles
röd», såsom Stridsropet säger: »Plattformens golv var täckt med rött
tyg. Röda tröjor, rödklädda bonnetter och röda band, knutna i rosett
omkring vänstra armen, utgjorde bröllopsuniform för soldaterna; röda
bantlär över högra axeln buros av officerarna.»
I april beordrades major Hugh Whatmore för andra gången till
Sverge. Han hade under mellantiden varit stationerad i Förenta staterna.
Under den korta tid av något mer än ett år, som han nu arbetade i
Sverge, befäste han ytterligare sin plats i de svenska salvationisternas
hjärtan, den han vunnit genom sitt sällsport ödmjuka och kärleksfulla
väsen och sin kristliga karaktär.
Under år 1887 påbörjades Arméns ungdomsverksamhet. Redan
tidigare hade man i möten för vuxna bett med barn och även hållit ett
och annat barnmöte. Nu meddelas i maj månad: »Varje kår förväntas
hålla ett möte för barn varje vecka.» Under juli utfärdas omständligare
instruktioner angående arbetet för barnens frälsning. I dessa
bestämdes att tre möten för barn skulle hållas varje vecka, vidare meddelades
att barnsergeanter skulle tillsättas och huru barnsoldatkåren skulle
organiseras.
Den 1—7 maj hölls landets andra försakelsevecka. Inkomsten skulle
gå till Templets byggnadskassa. En tidning skrev att salvationisterna
synbarligen ämnade överträffa varandra i offervillighet och
självförsakelse och att detta nog icke slutade med mindre någon erbjöd sig
»att uppträda som svältkonstnär». Ja, det var en sannskyldig tävlan.
Några officerare förklarade sig ämna försaka middagsmålet varje dag,
andra avstodo eftermiddagskaffet och kvällsmaten, somliga skulle leva
på gröt och mjölk under veckan etc. Kamrater och vänner offrade
smycken och andra dyrbarheter. En soldat skrev att han skulle sälja två
guldörhängen samt söka förvandla ett presentkort på ett par handskar
till pengar för försakelseveckan. Som mål hade uppsatts 10,000 kronor.
Målet överträffades något.
Sommaren 1887 gjorde major Ouchterlony i affärsangelägenheter ett
besök i England och blev under detsamma befordrad till commissioner,
Arméns näst högsta rang.
Hemkommen meddelade hon skollärare (nu kommendör) Ögrim detta
och frågade:
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
