Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
som alltid hjälpt oss här,
och då för evigheten
vårt liv försäkrat är.»
Helt naturligt väckte myndigheternas i Visby åtgärder uppseende och
blevo debatterade i pressen. Tidningar av olika färger togo Arméns
parti och mätte magistraten »skäppan full». Även på annat sätt avgåvos
protester. I Uppsala hölls exempelvis ett protestmöte, i vilket bl. a.
flera professorer deltogo och som i en skarp resolution kraftigt
protesterade mot »det ovärdiga, med församlings- och samvetsfrihetens
grundsats oförenliga handlingssätt» som de dömda salvationisterna i Visby
utsatts för.
Visbymagistratens rättsvidriga mötesförbud överklagades av
högkvarteret. Svea hovrätts utslag kom sommaren 1886 och var friande för
salvationisterna. Men ärendet gick vidare till Högsta domstolen, och
dess utslag, som stadfäste hovrättens, kom först våren 1887. Men då
hade vederbörande myndigheter redan indrivit en stor del av böterna
genom utkrävt fängelsestraff. Resten av vitesbeloppet hade efterskänkts
genom kunglig nåd.
Visbymagistratens mötesförbud blev — tyvärr — ett exempel, som
snart efterföljdes av myndigheterna i andra städer och samhällen.
Främst bland efterföljarna kom Norrköping, som på våren 1886
utfärdade förbud för möten efter viss tid och dömde kapten Toft och
löjtnant Zandin till böter för överträdelse av förbudet, såsom berättas
i ett föregående kapitel. Sedan följde Sala, Kristianstad, Halmstad,
Strömstad, Karlstad, Skänninge, Askersund, Vadstena, Kristinehamn,
Linköping, Köping, Arboga, Säffle, Enköping, Piteå, Alingsås m. fi.
De flesta av förbuden grundades på § 13 i Ordningsstadgan för rikets
städer, vilken paragraf handlar om »offentlig föreställning, såsom
skådespel, lindansning, konstridning, förevisa (djur-) konststycke eller annat
dylikt» (!) och motiverades i allmänhet med att oordning
förekommit vid lokalerna. Det hjälpte icke att Armén påvisade att § 13
bokstavligt säger »offentlig föreställning–- —- som ej är att hänföra
till andaktsövning», eller att det kunde ledas i bevis att påtalade
uppträden hade sin källa och sitt upphov i närliggande krogar och ölstugor
och icke i Frälsningsarméns möten. Icke ens överdomstolarnas
prejudi-cerande utslag till förmån för Armén, vilka snart nog kunde framvisas,
hindrade olika myndigheter att ådraga sig den herostratiska ryktbarhet
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
