Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
’Tycker ni att jag skulle kunna köra ut dessa bedrövade och säga
dem, att det ej var tid för dem att bliva frälsta då, utan att de måste
komma igen en annan gång? Jag kunde det ej.’
Och det var ej heller någon, som tyckte att hon borde hava gjort det,
åtminstone ingen som verkligen ägde Jesu sinne. Tanken på alla de
själar, som blivit frälsta efter kl. 9, hade bidragit till att fröjda hennes
hjärta i fängelset.
Löjtnant Petterson omtalade, hurusom hon i Vadstena förbrutit sig
genom att hålla på och bjuda syndare till korset 13 minuter efter deri
av myndigheterna fastställda tiden. Hon hade sålunda fått 13 dagar för
13 minuter. I sanning frikostigt! Hon hade, redan innan hon gick ut i
striden, berett sig på att även få gå i fängelset, ehuru hon ej kunde ana,
att hon så snart skulle förverkliga det. Hon omtalade vidare att
stads-fiskalen i Askersund var mycket rädd att de skulle rymma, varför han
ej vågat anförtro vården av alla tre på en gång åt vaktmästaren, utan
sparade Engberg till dagen därpå.»
Den första kvinnliga officer som dömdes till böter för överträdande
av mötesförbud och därför fick gå i fängelse var kapten Hildur
Karlsson (död som fru major Hansen). »Brottet» utfördes i Kristianstad i
början av år 1887. Domen blev överklagad men stadfästes av Skånska
hovrätten. I Halmstad, dit kapten K. flyttade från Kristianstad, blev hon
dömd till böter för att hon insläppt för mycket folk i lokalen. De båda
överträdelserna sonades med tillsammans nio dygns fängelse i Halmstad.
Fredrik Ström skildrar i sin bok »Staden vid havet» hennes inställelse
i fängelset och välkomstmötet efter frigivandet:
»Som en väldig våg över tidens hav gick nykterhetsrörelsen eller
god-templarismen genom vårt land. Efter den kom en ny våg,
arbetarrörelsen, som förkunnade socialismens evangelium och de fattigas frälsning
ur timlig nöd och månghundraårigt förtryck. Den tredje vågen
markerade en ny religiös sekt, Frälsningsarmén, en efterföljare till baptister
och metodister, ’Guds svärd i de allra fattigastes och olyckligastes hand
till frälsning ur andens nöd och vånda’. Alla dessa tre stora rörelser,
som uppstodo och kämpade i vårt land under det gångna seklets afton,
voro utgångna från folket och verkade hos folket. Alla mötte de tidens
fördomar, de mäktigas ovilja, de rikas förakt, de maktägandes tunga
hand. Som rebeller betraktades de, och rebeller voro de.
De första frälsningssoldaterna fingo som de första socialisterna vandra
i fängelserna var på sin ort. De anklagades för att vanhelga sabbaten,
att väcka förargelse och föranleda kyrklig splittring, att frälsa folk även
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
