Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1888—1892
personalen, som tillhöra denna armé och icke vilja avgå från
densamma, göra bäst att snarast möjligt förse sig med sysselsättning på
annat håll och senast den 24 nästkommande april lämna fabriken, ty
efter denna dag kommer ingen frälsningssoldat att här avlönas.»
Påståendet om fall av religiöst vansinne hade svagast möjliga grund.
En ung kvinna blev sinnessjuk på grund av en kärlekshistoria, men
hon hade aldrig besökt Frälsningsarmén. En annan ung arbeterska, som
av läkare förklarats lida av hysteri, tillhörde kåren på platsen men
hade alls icke ådragit sig sin åkomma på Armén. Flertalet av de
arbetare som voro soldater nekade lämna Armén — endast två eller tre
sveko för levebrödet — och resultatet blev att mer än ett tiotal
avskedades. Somliga av dessa hade i upp till tio år plikttroget och
förtjänstfullt arbetat på Slottsmöllan.
Några tidsbilder ur Stridsropet, som visa hur intresset var på
hög-spänn, hänförelsen flammade, nitet brann och barnatron härskade.
1. »Vi se alltid själar söka Gud vid varje möte, så ock under
husbesöken. Hit komma oupphörligt människor, som ’ej kunna sova’, som
’ej få ro’, som ’äro så olyckliga’, ja, som lida av all slags andlig
krank-het. Vi bedja och tala med dem och tro för dem, tills de få frid. Vid
helgelsemötena söndags f. m. måste vi öppna dörrarna kl. 10, ty folket
står då packat kring huset. Inom några minuter är lokalen fullsatt, och
hopar vända om.
Vid de fria mötena om kvällarna är det rent av vådligt. Då vi öppna
dörrarna, rullar folklavinen in, somliga lyftas upp och vändas helt
om, innan de igen få fotfäste. Rop ljuda, sådana som: ’Åh, var är min
sjal!’ ’Min muff!’ ’Släpp mig!’ ’Kläm inte ihjäl mig, människa!’ ’Kom,
Andersson!’ ’Akta pojken!’ o. s. v. Bäst är att maka sig åt sidan och
låta lavinen rulla på. Dagen efter ligga fransar, tofsar, nålar och
band sållade kring golvet, och vi undra hur vi kunde reda oss.
När så marschen kommer ut från soldatrummet, så reser sig allt
folket och pekar, viskar och tasslar: ’Nej, se tjocka Anders!’ ’Nu ha
de fått fatt i krögarns John!’ ’Är inte skomakar Svensson med?’ Och
kväll efter kväll växer skaran av dem som bekänna Herrens namn,
förvåningen stiger, och samhället jäser–-»
2. »Omkring sextio småpredikningar, korta men goda, fingo
avhöras på detta möte» — d. v. s. det var ett hallelujamöte med 60
vittnesbörd.
3. Stabsmusikkåren rapporterar: »Så slutade denna långa resa, som
räckt jämt fem månader. Varje dag ha vi haft ett eller två möten med
undantag av de vilodagar, vi tillbringade på högkvarteret. Vi ha varit
i tillfälle att väcka tusentals sovande själar — — —. Alla möjliga
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
