Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1888—1892
kårerna, nyöppnandet av 50 kårer under 1891, räddningshemmet,
slumverksamheten och missionen i Brittiska Indien. Den inbringade 42,000 kr.
I början av året avreste adjutant Erik Leidzén samt kaptenerna
El in or Kelly och Elisa Washburn till Finland för att upptaga arbetet
där men blevo snart returnerade av de finlänska myndigheterna. I
augusti erhöll adjutant J. Toft order att taga befäl över trupperna i vårt
östra grannland och avreste till Helsingfors i slutet av månaden. Han
återkom till Sverge i februari följande år.
År 1890 öppnades kårer i Alingsås, Borlänge, Delsbo, Göteborg IV,
Hälsingborg, Järna, Ljungby, Kumla, Motala, Nybro, Piteå, Sandviken.
Skara, Skärblacka, Tidaholm, Tierp, Trosa, Ven, Vetlanda, Yttermalung
och Äppelbo. Distrikten ökades med två nybildade: Norrbottens och
Dalarnas distrikt. Under året befordrades major Hellberg till överste
och fick titeln stabschef utbytt mot chefsekreterare.
Stridsropets julnummer detta år innehöll en fantasi av överste
Hellberg under rubriken »Julafton 1917». Mångt och mycket av det
skildrade hade icke förverkligats till julafton 1917, men inför vissa av
förutsägelserna tvingas man att häpet utbrista: »Mannen var tydligen en
profet!» Han förutsade en rysk revolution 1917, och detta slog till punkt
och pricka in. Han profeterade om Frälsningsarméns inmarsch i det
forna tsarriket, och även detta gick i uppfyllelse —- år 1917 erhöll Armén
full rörelsefrihet där borta, och i mitten av året utnämnde generalen
Rysslands förste territorielie ledare, kommendör Henry W. Mapp.
Den största händelsen i svenska salvationisthistorien under år 1891
inträffade redan i februari månad. Det var ett besök av general
William Booth.
Generalens berömda bok »I mörkaste England och vägen ut» hade
helt nyligen utkommit, och dess plan för den sociala nödens
avhjälpande hade väckt berättigat uppseende. Svenskan var det språk, till
vilket en fullständig översättning av detta arbete först gjordes, och
denna översättning hade häftesvis börjat utgivas redan i slutet av 1890.
Under sitt besök i vårt land skulle generalen muntligt utveckla sin
sociala plan. Detta gjorde att besöket motsågs med spänt intresse. Det
blev också en storartad framgång. I Göteborg, Stockholm och
Norrköping, där möten höllos, sprängfylldes de största lokalerna av
representativa församlingar. I Stockholm framlade generalen sin
nödhjälps-plan inför en samling av landets högst uppsatta män vid ett enskilt
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
