Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XVII. Verksamheten bland dövstumma och blinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XVII
Verksamheten bland dövstumma och blinda
Redan tidigt i sin svenska historia mötte Frälsningsarmén den
svårighet som oförmågan att meddela sig med stumma utgör för
dem som icke kunna teckenspråket. Dövstumma fingo veta om
den nya rörelsen och gingo att se, och fastän de icke kunde höra vad
som sades, hände det att anden i mötena grep dem och åstadkom
syndanöd. I flesta fall måste de då gå ohjälpta bort, enär ingen kunde tala
med dem. Från Stockholms II :a kår rapporterades dock i mars månad
1886: »En dumbe har blivit frälst i vår lokal på Kungsholmen.»
Omständigheterna i samband med denna händelse meddelas dock icke.
År 1891 meddelas det från en kår att inom densamma fanns
dövstumma soldater och att dessa voro ivriga att vittna om Jesus för sina
tysta bröder och systrar. Det hände även flera gånger att de i eftermötena
fingo bedja med andra dövstumma. Från en annan kår skrev någon
samma år: »Häromdagen fick jag se vad jag aldrig förr sett, nämligen en
dövstum man, som var soldat, bedja med sin hustru, som också var
dövstum. Här stodo vi, som hade talförmågan, stumma, tills hon, tack vare
handledning medelst mannens teckenspråk, blev frälst. Då sade vi
halleluja.»
Emellertid hände det vid generalens besök i Stockholm vintern 1894
att en dövstum kvinna i ett av mötena greps av den ande som rådde, blev
olycklig över sin synd och gick till botbänken. Generalen
uppmärksammade händelsen och frågade om det verkligen icke funnes någon, som
kunde hjälpa den dövstumma. Man påminde sig då att bland officerarna
fanns en förutvarande dövstumlärarinna, kapten Oktavia Wilkens. Hon
tillkallades och bad med den dövstumma samt tog sig sedan an henne
och tolkade för henne i mötena. Men kaptenen fann det ganska trist
att tolka för endast en och längtade efter flera »åhörare». En
söndagseftermiddag, då hon kom från ett möte, där hon tolkat för sin kärve,
såg hon två dåligt klädda män stå utanför Templet, samtalande på
teckenspråket. Hon tilltalade dem, förde dem in i högkvarterets matsal och
fortsatte där att tala till dem om Jesus och hans frälsning. Männen bodde
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
