Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XVII. Verksamheten bland dövstumma och blinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
sökte också dövstumma i hem och på sjukhus, bistod dem med tolkning
hos myndigheter och andra. Varje dag hölls expeditionen öppen vissa
timmar för hjälpsökande. I mars 1896 bildades Dövstumföreningen, som
skulle vara en dövstumverksamhetens ekonomiska och praktiska
hjälptrupp. Vid dövstumverksamhetens andra årsfest, som hölls Marie
bebå-delsedag 1897, rapporterades att kåren under verksamhetsåret hållit 327
möten, besökta av 7,281 personer, att den hade 14 soldater och
Dövstumföreningen 122 medlemmar. Vid samma årsfest meddelades också
att regelbunden verksamhet bland dövstumma upptagits vid armékårerna
i sexton städer. Och från sina resor meddelade kapten Wilkens att många
dövstumma sökt frälsning.
Så utvecklades arbetet mer och mer. Vid allt flera av de större kårerna
tillsattes dövstumsergeanter, som tolkade för de dövstumma och i
övrigt på olika sätt hjälpte och bistodo dem. Detta arbete blev till stor,
välsignelse och öppnade mångenstädes en kärlekens och förståelsens väg
mellan Frälsningsarmén och icke fullsinnade.
År 1908 utnämndes kapten Ester Carlsson (nu fru kommendörlöjtnant
Toft) till sekreterare för dövstumarbetet. Därmed började en ny och
framgångsrik tidsperiod i detta arbetes historia. Dittills hade arbetet
sorterat under kvinnliga sociala verksamheten, nu ställdes den under
fältsekreterarens överinseende, och dess sekreterare erhöll befogenhet
ungefär som en divisionsofficer. Kapten Ester Carlsson hade ju i sin
allmänna begåvning, sin idérikedom och djärva företagsamhet samt icke
minst sin sällsynta skicklighet, då det gällde att göra teckenspråket
levande och medryckande, utomordentliga förutsättningar att driva fram
arbetet. Hon hade också lyckan att i dåvarande löjtnant Agnes Hallberg
få en synnerligen duglig och präktig assistent. Från dåvarande
centralexpeditionen vid Ringvägen spändes nu verksamhetens nät över landet
alltmera fast och planmässigt. Dövstumkongresser på flera dagar och
under ledning av ledande stabsofficerare höllos i olika delar av landet.
Expeditioner öppnades, officerare utbildades, och rörelsen tillväxte.
Är 1918 ingick dåvarande stabskapten Ester Carlsson giftermål med
överste J. Toft och efterträddes av brigadör Signe Holmgren. Denna har
också utfört ett synnerligen förtjänstfullt arbete, utvecklande och
konsoliderande verksamheten. Brigadörens närmaste medarbetare är major
Agnes Hallberg, som sedan 1909 varit sekond i dövstumarbetet.
Numera har verksamheten bland dövstumma och blinda expeditioner
med läsrum och samlingslokaler i Stockholm, Norrköping, Jönköping,
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
