Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XVIII. Femårsperioden 1898—1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1898—1902
sina att torka tårar med denna afton. Avskedshälsningen blev:
’Välkommen åter!’
Således kom jag till Vänersborg, ingen vågade giva mig litet mat, ja,
knappast hysa mig över natten, men då jag skildes från folket där, visste
de ej hur länge de ville nödga mig att kvarstanna, och på måndagen blev
jag bjuden så mycken mat, att det kunnat räcka till vårt hushåll en hel
vecka. Sådan är dens lott som tjänar Herren, halleluja!»
Några veckor senare mottog högkvarteret ett brev från Vänersborg, i
vilket det bland annat hette: »’Gud har ej genom Frälsningsarmén
uträttat något gott’, sade en person en gång. Men i sanning har han det, ty
för någon tid sedan lästes i Vänersborgs Tidning om en yngling under
rubriken: ’Vänersborgs värste slagskämpe’.
Gång på gång var han av polisen anklagad för fylleri och
gatuuppträden; han har mången gång fått sitta inom lås och bom för sitt vilda
liv. Farligt var att möta honom, ty han hade ej försyn för vem han fick
se, utan antastade dem.
Men så kom kapten Andersson hit och kungjorde om syndares
frälsare Jesus och hans makt att lösa de i synden fångna samt att frälsning
finns att mottaga för arma syndare och även för ’samhällets olycksbarn’.
Ovannämnda yngling var närvarande på mötena och lyssnade med
spänd uppmärksamhet samt fick se att frälsning var enda medlet att bliva
lycklig, ja, att han behövde frälsning. Halleluja!
Ett par dagar efter kapten A:s vistelse här, beslöt han att helt övergå
från djävulens tyranni till Mästarens tjänst, pris ske Gud, och nu får
han fröjdas i sin frälsnings Gud samt bära vittnesbörd inför sina forna
kamrater i synden.»
Detta inträffade i Vänersborg år 1886, men ännu tolv år fick staden
vänta på egen armékår.
Officerarna i Värmlands bykrig hade först sitt högkvarter i Gräsmark,
där de bodde och voro som barn i huset hos en gammal armévän,
fabrikör I. Gråberg, och företogo därifrån långa missionsvandringar genom
socknarna i Fryksdalen och övre Klarälvsdalen. Fabrikör Gråberg byggde
sedan lokalen i Dalby, där officerarna blevo bofasta.
I Borås uppstod så gott som omedelbart en härlig andlig väckelse,
som lade många syndare till Jesu fötter. Snart nog hade där också
uppbyggts en stor och präktig soldatkår.
Den sociala verksamheten gjorde år 1898 åtskilliga framsteg. »Smulor
åt Lasarus» omorganiserades, ställdes under en nationell sekreterare och
17
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
