Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIX. Fjällmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
ning kändes det ju inte så behagligt att krypa ned i bädden, men nöden
har ingen lag. Och jag tror gumman lyckats med sopningen, ty vi sovo
gott och vaknade ej, förrän både kor och gumma voro borta. Den senare
kom dock igen, innan vi begåvo oss i väg.
Björkvattnet var resans mål för söndagen. Redan på lördagen voro vi
redo i god tid för att hinna ställa i ordning med mötena. Att vi här voro
hjärtligt välkomna både syntes och kändes!–-
Härifrån begåvo vi oss åter ut på spaning efter nomader i högfjällen.
Under vägen besökte vi nybyggarna uppefter Jirvattensdalen. Några små
möten hade vi också. Men de nomader vi sökte funno vi icke. Ena
gången sades oss att de voro vid norska gränsen, och då vi äntligen kommo
dit, hade de farit flera mil därifrån österut. I norska fjällstugan, dit vi
nu gingo för att vila ut en dag, träffade vi dock några av dem.
Tängvattensdalen stod härnäst på vår marschruta. Från fjällstugan och
dit är omkring 3 mil, varför vi gjorde oss resfärdiga i god tid på
lördagsmorgonen. Efter ett hjärtligt farväl till våra norska vänner i
fjällstugan voro vi snart uppe på fjället igen med kurs norrut. Och med
riksgränsen och några sjöar som vägmärken, nådde vi på aftonen
Täng-vattnet. Här hade Gud beställt en båt att föra oss över till andra sidan,
där byn var belägen. Då vi kommo fram till den gård, där
sammankomster bruka hållas, hälsades vi med glädje välkomna. Här hade vi
ett par välsignade möten under söndagen. Även här funnos några som
älskade Gud.
På måndagen fortsatte vi längre uppåt dalen, där man berättat oss att
några nomader skulle finnas. ’Gå så långt, att vattnet rinner åt Norge.’
Det var den vägvisning vi fingo. Och där någonstädes skulle vi finna
kåtan. Då vi gått så långt, mötte vi en man, som sade oss att vi fingo gå
ännu en mil längre uppåt dalen, och visande oss en stor myr tillade han:
’Där skall kåtan vara, om ni kan finna den.’ Vi gingo dit och genomsökte
varje buske utan att finna ett spår av någon kåta. Vi hade nu att endera
gå tillbaka till byn igen eller att med kartans hjälp söka taga oss över
fjällen 3 mil till Uman. Vi beslöto oss för det sistnämnda. Redan hade
vi kommit ett stycke på väg ditåt, då min kamrat ropade mig tillbaka,
sägande: ’Se ditåt!’ Vad fick jag se om inte en tjock rök uppstigande ur
björkskogen några kilometer på andra sidan om gränsen. De lappar vi
sökte i Sverge hade av någon anledning flyttat över till Norge.
Naturligtvis vände vi ditåt, men att komma dit var lättare sagt än gjort. Vägen
stängdes av en väldig fjällbäck, som syntes omöjlig att vada över. Men
efter att ha följt den i ett par timmar delade den sig i flera grenar, så
att vi kunde vada över. Vid 7-tiden på aftonen stodo vi alltså utanför
kåtan. Här träffade vi nu tre små familjer, som bodde tillsammans i en
liten tältkåta. På kvällen, sedan alla voro samlade, hade vi ett rätt gott
möte. Ingen syntes dock äga något behov efter att komma till Herren.
O, att detta folk ändock ville söka Gud!
Den natten blev det icke fråga om någon sömn eller vila i den över-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
