- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
271

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XX. Femårsperioden 1903—1907

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F eniårsperioden 1903—1907

ungdomssekreterare. Brigadör K. Larsson flyttades från
fältsekreterar-posten, som nu ställdes vakant och sköttes av chefsekreteraren, och
utnämndes till litteratursekreterare. Brigadör J. Toft, som efter en tid som
chef sekreterare i Danmark haft förordnande först inom det
skandinaviska och sedan inom det rent amerikanska arbetet i Förenta staterna,
återbördades till Sverge och blev D. O. i Stockholms division.

På eftersommaren beordrades norske majoren Klaus Östby till Sverge
och utnämndes till chef för musikavdelningen vid högkvarteret.

Under höstens lopp besökte en trupp indiska salvationister Sverge och
höllo möten på ett flertal platser. Truppen bestod av nio personer, fem
officerare och fyra kårkadetter. Färdledare var dåvarande stabskapten
Boivie (Christo Charan). Indiernas besök väckte stor uppmärksamhet.
Överallt samlades stora skaror av folk ur alla samhällsklasser för att
höra och se dem. En karlstadstidning nämnde särskilt att bland publiken
i Karlstad sågs biskopen (K. H. Rundgren), han »lade till och med en
sedel i kollektbössan, då den kringbars», tillade tidningen. Säkert blevo
dessa mörkhyade f. d. hedningar en orsak till förökat missionsintresse
både inom och utom Frälsningsarmén.

Efter något mer än tre års befäl över de svenska trupperna mottog
kommendör McAlonan uppbrottsorder och sade farväl den 28
december för att omedelbart därefter tillträda ledarskapet i Schweiz. Till hans
efterträdare utnämndes kommendör David Rees, en man med stor
erfarenhet från många olika fält- och stabsförordnanden. Han hade senast
varit chef för internationella krigsskolan i London.

Verksamheten under kommendör McAlonans ledarskap i Sverge
uppvisar icke samma stora framgång och starka utveckling som de närmast
föregående årens. Orsakerna därtill voro flera. Den intensiva forceringen
förut vållade ganska naturligt en reaktion. Därtill kom diskussion om
och agitation för vissa intressen, som vållade oro inom officerskåren och
förtog åtskillig arbetsförmåga och angreppsvilja. Kommendör
McAlonan saknade varken förmåga eller vilja att driva arbetet ytterligare
framåt, men svårigheterna, flertalet »ärvda» från föregående tider, voro för
stora. Lämnade sålunda kommendör McAlonan landet med en känsla
av att ej ha lyckats åstadkomma vad han önskat, så måste han dock ha
förstått att han ägde kamraters och vänners kärlek och sympati samt
deras tacksamhet för ärlig strävan.

Efter sammanlagt omkring tretton års arbete som ledare i Schweiz,
Tyskland och Holland återbördades kommendör McAlonan till inter-

271

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free