Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - Kapitel XXII. Femårsperioden 1908—1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
icke en strålande begåvning och en storartad bildning utan endast
barnslig och trosfrisk gudsfruktan. Han ägde i hög grad den vishet
och det förstånd, genom vilken »Gud gjort denna världens visdom till
dårskap». Och då man tänker på hans härkomst och uppfostran — han
var i sin ungdom fabriksarbetare — kan man knappast underlåta att
minnas 1 Kor. 1:28: »Det som i världen var svagt, det utvalde Gud
för att låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa
och föraktat, det utvalde Gud — ja, det som ingenting var — för att
han skulle göra det till intet som någonting var-»
Efter en tid på internationella krigsskolan beordrades kommendör
Rees till Kanada. På väg därifrån till internationella kongressen i
London år 1914 fann han tillsammans med sin hustru och tre av sina barn
samt omkring 140 andra salvationister sin död i böljorna. »Empress
of Ireland», med vilken kongressällskapet reste, sammanstötte
fredagen den 29 maj i S:t Lawrenceflodens mynning med ångaren Storstad
och sjönk med flertalet av sina 1,467 passagerare. Salvationisterna, av
vilka blott ett ringa fåtal räddades, behöllo lugn och sans i den
fruktansvärda panik som uppstod. De nekade till förmån för andra att
mottaga erbjudna livbälten och plats i båtarna. »Ni först, vi sedan!»
var deras gemensamma svar till medpassagerarna, under det de hjälpte
kvinnor och barn att spänna på livbältena och att få plats i
räddningsbåtarna. Kommendör Rees nekade bestämt att mottaga erbjuden
möjlighet till räddning och syntes i det sista på den sjunkande ångarens
däck lugna och trösta de skräckslagna passagerarna. Ända in i det
sista hördes salvationisterna sjunga:
»Gud dig följe, tills vi möts igen!
Dödens böljor dig ej döda.
Tills vi mötas, tills vi mötas,
tills vi möts i himmelen–-.»
Så hörde man kommendör Rees, som slagit armarna om de sina, ropa
med hög röst: »Ske din vilja, min Gud!» — och vågorna slukade
»Empress of Ireland» och mer än ett tusen av dess passagerare.
Kommendör Rees fann sin död i vågorna men fick några veckor
senare sin grav i vigd jord. Historien därom är sällsam. Vid
middagstiden den 9 juli stannade ångaren Calgorian, med vilken några av de
»Empress of Ireland»-olyckan överlevande kongressdeltagarna återvände
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
