Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXIV. Femårsperioden 1913—1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1913—1917
tionernas kongress», som den blev kallad. Denna storartade högtid, den
i yttre avseende allra största i Frälsningsarméns historia, fick till prolog
en fruktansvärd tragedi. Ångaren Empress of Ireland, med vilken
omkring 170 av Kanadas kongressrepresentanter avreste till England, blev
seglad i sänk. Största delen av passagerarna funno sin grav i vågorna,
bl. a. 143 av de kongressfarande salvationisterna. Bland dessa så hastigt
och sorgligt omkomna befunno sig några i Sverge väl bekanta och älskade
kamrater: kommendör och fru D. Rees och deras barn, om vilkas död
vi tidigare talat, samt brigadör Henry Walker, som på sin tid var
kommendör Ridsdels privatsekreterare i vårt land.
I »Nationernas kongress» deltogo omkring 4,000 officiella delegerade,
salvationister med och utan officers rang från alla delar av världen. Det
var en brokig och utomordentligt intressant skara av alla folk, nationer
och tungomål — svarta, vita, röda och gula. Sverge representerades av
omkring 175 officerare och soldater. I vårt lands grupp fanns en
utomordentlig hornmusikkår på trettiofem man under brigadör Östbys
ledning. I den synnerligen skarpa konkurrensen på det musikaliska
området gjorde sig denna musikkår utmärkt. Musikkåren blev populär och
hedrade de svenska färgerna, som den också bar i sin uniforms ljusblå
uniformsrockar med gula »revbens»-band. Vid välkomstmötet i det
jättestora Albert Hall (10,000—12,000 sittplatser) förde kommendör Ögrim,
som själv var svenska delegationens ledare, ordet för Frälsningsarmén
på Europas kontinent och gjorde det så att Sverge blev prisat och de
svenske kände sig stolta.
Och så bröt världskriget ut — — —.
Att detta fruktansvärda drama, som släppte lös alla de grymmaste
och hemskaste drifter som kunna inspireras av helvetet, som dränkte
Europa i blod och dräpte många miljoner av dess söner, skulle skaka
Frälsningsarméns internationella organisation ända ned till dess djupaste
grundvalar, det är lätt att förstå. Men Arméns internationalism, särskilt
påfrestad i Tyskland, höll provet, och Frälsningsarméns alla territorier
stodo vid fredsslutet alltfort samlade kring den röd-blå-gula fanan med
mottot: Världen för Kristus!
Givetvis vållade dock världskriget avbräck i Frälsningsarméns
verksamhet. Den första svårigheten i Sverge uppstod genom mobiliseringarna,
som togo många både stabs- och fältofficerare från deras arbetsplatser.
Vår ekonomi hade sina påfrestningar. Märkligt nog minskades dock icke
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
