Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXVIII. Femårsperioden 1923—1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXVIII
Femårsperioden 1923—1927
I april 1923 erhöll överste Joakim Möklebust uppbrottsorder och ut
nämndes till chef sekreterare i Norge. Farvälmöte hölls den 11 aprii.
Under den korta tiden av knappt två och ett halvt år, som överste och
fru Möklebust arbetat i vårt land, hade de hunnit förvärva många
vänner. Översten var en begåvad och gärna hörd talare, som samlade in
tresserade åhörarskaror.
Nästa man på fältsekreterarposten blev överstelöjtnant H. Rosendahl,
som i sin tur — på nationelle ungdomssekreterarens post — fick till
efterträdare överstelöjtnant A. R. Assarsson. Denna förflyttning åstadkom
också ombyte av divisionschefer i Dala, Luleå och Skåne divisioner.
Den 28 februari 1924 befordrades kommendör Hanna Ouchterlony till
härligheten i en ålder av över 85 år. Skilsmässan från det jordiska var
fridfull. Då hon fick veta att allt hopp om tillfrisknande var uteslutet,
sade hon: »Herren Jesus skall mig uppväcka på den yttersta dagen», och
detta blev hennes sista ord i livet.
Budet om kommendörens hemförlovning var ju väntat, både på grund
av hennes höga ålder och emedan hon länge varit klen och sjuklig, men
väckte icke förty förstämning och sorg i de vidaste kretsar. Kondoleanser
inkommo till högkvarteret och kommendörens anhöriga från alla håll; i
frikyrkomötet, som då pågick, höll ordföranden, riksdagsman Sven
Bengtson, en vacker parentation, som åhördes under stor gripenhet, och
tidningarna innehöllo sympatiska minnesrunor. Stockholms-Tidningen
skrev bl. a.:
»I sin egenskap av Frälsningsarméns banbryterska i Sverge har Hanna
Ouchterlony blivit en av de märkligaste personligheterna inom de
religiösa rörelserna här hemma. När hon för mer än fyrtio år sedan
framträdde som salvationismens första förkunnare, möttes hon av en storm
av motstånd, av löje, av smälek och förföljelse, som borde ha varit en
svag kvinna övermäktig. Men hon red ut stormen, skaran av svenska
salvationister växte omkring henne, motgången vändes i framgång,
antipatien i sympati, och när hon nu, mer än åttiofemårig, gått ur tiden,
lämnar hon efter sig en svensk Frälsningsarmé, som för länge sedan vun-
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
