Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXVIII. Femårsperioden 1923—1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
alla fall inte bjuda på frukost?» — »Jo», svarade vår kamrat, »det skall
jag.» — »Men», invände grannen, »inte är det väl förnuftigt att på det
sättet skyffla ut vad du själv kan behöva, och kortkuponger kan du
naturligtvis inte få.» — »Ja, ser du», var Olsson-Barrs lugna svar, »jag
skyfflar ut, men Gud skyfflar in, och hans skyffel är större än min.»
Hur gick det? Därom har Olsson-Barr själv berättat för förf. »Jag
hade beslutat att som vanligt bjuda på frukost», sade han, »och gick på
lördagen ut för att gräva upp potatis. Men potatisen i åkern var så liten,
att det gick åt ovanligt många fåror för att få tillräckligt. Då blev jag
ängslig och sade till Gud: ’Du ser, Herre, hur hårt det här tar på min
potatisåker. Nu måste du se till att det växer riktigt ordentligt på de
övriga delarna!’ Och se, när vi på hösten plöjde upp resten av åkern, var
där så mycket, att fårorna nästan blevo fulla. Folket sade: ’En sådan
potatisskörd ha vi aldrig förr sett!’ Jag fick så mycket potatis, att
ransoneringsmyndigheterna nekade att ta alltsammans, och jag kunde
under hand hjälpa bekanta med potatis.
Så kom det på eftersommaren en bisvärm och slog sig ned i
skorstenen till ett av mina gamla uthus. På hösten tog jag vara på honungen.
Det blev sju kilogram. Då fick jag full ersättning för det socker som
gick åt mötesdagen.»
Kungsäterdagen 1925 blev, som sagt, den sista som kunde benämnas
med detta namn, men Linköpings kår håller dock årligen ett stormöte i
närheten av Olsson-Barrs gamla hem.
Under augusti månad hölls i Stockholm det Ekumeniska mötet, i
vilket Frälsningsarmén representerades av kommendör Mitchell. Arméns
syn på detta möte utvecklades helt kort i en ledare i Stridsropet, skriven
strax före dess hållande, vilken vi delvis återgiva.
Detta möte är det första i sitt slag i kyrkohistorien. Det leder
visserligen tankarna till gamla tiders ekumeniska konsilier, men får ju en helt
annan allmänkyrklig och internationell karaktär samt ett betydligt
annorlunda förhandlingsprogram än dessa — de gamla kyrkomötena
behandlade förnämligast eller uteslutande frågor om lära och kult, detta,
som sagt, endast sådana frågor, som beröra kristendomen i liv och arbete.
Helt naturligt kan icke ett möte sådant som detta bliva utan betydelse.
Endast det sakförhållandet, att mötet kunnat komma till stånd och
förmått samla en så utvald skara deltagare av olika raser, nationer och
kristna bekännelser, är ju ett utomordentligt mäktigt vittnesbörd om
kristendomens liv och anda i nutid, ägnat att kraftigt gendriva tvivlares
och kristusfienders förkunnelse om kristendomen som en döende reli-
872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
