Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXX. Femårsperioden 1928—1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1928—1932
blev ungefär 70 år. Då började man förmärka ett så starkt avtagande av
hans krafter och förmåga att utöva ämbetet, att allvarlig oro uppstod hos
hans närmaste män. Då han från april månad 1928 icke varit i stånd att
komma till sitt ämbetsrum på internationella högkvarteret, beslöto sju
kommendörer — alla i tjänst inom Storbritannien — på hösten detta år
att hos stabschefen begära sammankallandet av Höga rådet, och i denna
deras begäran instämde åtta inom Storbritannien boende pensionerade
kommendörer.
Med Höga rådet förhöll det sig på följande sätt. År 1875 fick Kristna
missionen, som Frälsningsarmén då hette, en författningsurkund, som
stadgade att William Booth skulle vara dess generalsuperintendent för
livstid men att framtida föreståndare skulle väljas och bekläda sitt
ämbete endast för en viss, bestämd tid. Denna urkund annullerades 1878, då
Frälsningsarméns sedermera gällande konstitution fastställdes och
lagfästes av parlamentet. Enligt denna urkund (Deed Poll) utnämndes
generalen på livstid och kunde ej skiljas från ämbetet samt hade att själv
bestämma sin efterträdare. Då särskilt oavsättlighetsklausulen väckte
farhågor och oro, gick general William Booth år 1904 med på en förändring.
Denna bestod i ett tillägg, som stadgade att ett råd, bestående av
Frälsningsarméns kommendörer och territoriella ledare med lägre rang, skulle
kunna avsätta en general, som av en eller annan anledning var olämplig
eller oduglig för sitt ämbete, samt välja hans efterträdare. Detta tribunal
skulle kallas Höga rådet och kunde sammankallas på begäran av minst
sju kommendörer.
Höga rådet sammankallades nu enligt statuterna på nämnda femton
kommendörers begäran av stabschefen och samlades i
Sunbury-on-Thames, en Frälsningsarméns egendom utanför London, den 8 januari
1929. Den 10 januari beslöt Höga rådet, som bestod av sextiofyra
medlemmar, med femtiosex röster att genom en deputation föreslå generalen
att frivilligt frånträda sin ställning, »då rådet fann det mycket osannolikt
att han vid en så framskriden ålder någonsin mer skulle kunna bli fullt
återställd och stark nog att ånyo påtaga sig det ansvar och de plikter
som ålåge honom som general». Deputationen hade fullmakt förklara
att tillbakaträdandet skulle ske med bibehållen rang och under fulla
ärebetygelser. Deputationen, som bestod av sex av Arméns främsta och
personligen mest försynta ledare, mottogs av generalen i hans sjukrum
fredagen den 11 januari. Den 15 januari erhöll Höga rådet generalens
svar, som var nekande. Efter två dagars överläggningar beslöt Höga
25
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
