Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXII. Troféer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Troféer och original
han på en av lumpor tillredd bädd i ett vedskjul. Polisen hade mycket
besvär med honom, då han var drucken och hittades redlös på gator och
gårdar. En gång fann man honom sovande mitt i körbanan på stadens
förnämsta gata. Ofta var den s. k. fyllkärran — en madrasserad låda på
två hjul, som polisen använde för transport av överlastade — i farten
för hans skull. Och när han inte kunde få sprit, blev han ofta spritt
galen; vid ett sådant tillfälle bet han i raseriet fullt avsiktligt av sin
tunga. I hela staden var han nu känd under öknamnet »Våghalsen».
En kall vinterkväll år 1885 hade Erikson tidigt uppsökt sin lumphög
i vedskjulet. Gårdsägaren, som gick förbi, hörde honom högljutt jämra
sig. I sällskap med ett par av sina drängar gick han in i skjulet och
fann Erikson i ett tillstånd, som kom honom att tro att den stackars
lumphandlaren brottades med döden. Frälsningsarmén var för inte länge
sedan kommen till staden, och sannolikt hade gårdsägaren hört att
Armén kunde hjälpa drinkare. I stället för att sända bud på läkare ropade
han till sina drängar: »Till Frälsningsarmén med honom! Fort! Fort!!»
Och dit bar det. Eftermötet hade just börjat, då drängarna släpade in
sin smutsiga och trasiga och eländiga människobörda. Ända fram till
botbänken släpade man honom. Hela publiken reste sig för att se vad
som var å färde. Jo, mycket riktigt, det var »Våghalsen», lumpsamlaren
och fyllbulten! Hans kropp skalv som av frossa, på benen hade han ett
par eländiga byxor och på bålen en lumprock, sammanhållen av en
repstump. Frälsningssoldaterna sjöngo:
»Må drinkaren komma och svärjaren ock,
är avfälling du, du är välkommen dock.
Hör, vill du blott tro och i blodet dig två,
du evigt hos Herren skall fröjda dig få.»
Nu kom en drinkare, en av stadens värsta. Och Jesus stod vid sitt
löfte: »Den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta
ut» (Joh. 6: 37). Salvationisternas bön för den stackars mannen och
håns egen snörvlande och stammande åkallan blev hörd — Erikson
reste sig från botbänken med en frälst själ.
Senare på kvällen sutto två frälsningssoldater på första bänken med
Erikson mellan sig, baddande hans bultande tinningar med vatten. Då
hade redan ryktet börjat löpa Norrköping runt: »’Våghalsen’ har blivit
frälst på Frälsningsarmén!» Somliga logo tvivlande åt berättelsen och
menade att den frälsningen nog inte skulle hålla längre än till dess
krogen öppnades nästa dag. Andra tackade Gud för underverket.
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
