Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - Femtioårsjubileet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
därom, att alla de som strida under korsets tecken tillhöra en enda här — även
om språk och dräkt och stridsmetoder växla — den bär genom sin
världsomspännande verksamhet vittnesbörd om kristenhetens enhet. Här är en läxa, som vi blott
börjat lära i andra läger inom Kristi kyrka. Förrän vi lärt den läxan, kunna vi
icke rycka an i samlad ordning. Förvisso skola och böra icke gränserna mellan
kyrkor och bekännelser utsuddas, men likväl böra vi vara tacksamma för de
bryggor som slagits mellan folk och kyrkor. En sådan brygga är Frälsningsarmén. Trogen
sina andliga fäder inom metodismen har den gjort hela världen till sitt
verksamhetsområde, men också trätt varje del av Kristi kyrka som erkänt dess sändebud som
medarbetare i evangeliets tjänst till mötes med fridens budskap och broderligt
sinnelag.
Om segrar, som vunnits, vill denna högtid påminna oss. Förvisso har Arméns
femlioåriga verksamhet i vårt land segrar att uppvisa. Vi tänka icke närmast på
yttre framgångar, på verksamhetens spridning och medarbetarnas antal. De största
segrarna kunna icke mätas, icke framställas i siffror, de bli icke bokförda i
tideböckerna. Det är de fördolda segrarna mot ondskans och mörkrets makter, på
gränder och bakgårdar, i armodets kojor, i syndens nästen. Det är först och främst
segrarna i mänskliga hjärtan, som öppnats för Guds förlåtande kärlek, frusna
hjärtan, i vilka lovsången frigjorts. Vi, alla Sveriges kristna, glädjas med
Frälsningsarmén över dessa segrar och tacka Gud för de redskap han sänt ibland oss i
Arméns uniform.
General Higgins’ besök i Sverige denna gång var egentligen avsett att
bli en detalj i ett stort upplagt jubileumsprogram. Under september—
oktober höllos divisionskongresser i elva av våra största städer, och till
talare i dessa hade kallats grannländernas arméledare och förutvarande
innehavare av viktiga svenska förordnanden: dåvarande kommendör och
fru William Howard i Schweiz, kommendör Karl Larsson i Norge,
kommendörlöjtnant fru Agnes Povlsen, ledare för det kvinnliga sociala
arbetet i England, kommendörlöjtnant Reinhold Gundersen, tillfälligt
ombud i Skandinavien för internationella högkvarteret,
kommendörlöjtnant och fru Julius Nielsen i Tjeckoslovakiet, överste Theodor
Westergaard i Finland samt överste och fru David Wickberg i Danmark.
På hösten utkom »Femtio års fälttåg», Frälsningsarméns svenska
historia 1882—1932, skriven av överstelöjtnant E. Malmström. Den cirka
500 sidor stora boken mottogs välvilligt av press och allmänhet och
måste snart nog utgivas i en andra upplaga.
Så kom onsdagen den 28 december, femtioårsdagen, jubileumsdagen.
Enligt högkvarterets bestämmelse skulle, såvitt möjligt var, alla landets
kårer hålla högtidsmöte kl. 11, fest för soldater och vänner kl. 3 e. m.
och årshögtid kl. 8 e. m., och för den sistnämnda sammankomsten borde
man medelst högtalare låta publiken få höra radioutsändningen från
Konserthuset kl. 8—9.15 e. m. I Stockholm hölls kl. 10.30 f. m. ett
högtidsmöte på Folkteatern vid Östermalmstorg — förutvarande
Ladugårdslandsteatern — där det första armémötet i Sverige hölls. Kl. 3 e. m. var
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
