Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1935
En av våra hjälptruppsmedlemmar, som befann sig ute på landet på en
affärsresa, kom härunder i förbindelse med en familj, där det för tillfället rådde mycken
sorg och många bekymmer och där han tillfrågades om han, sedan han fått del
av deras bekymmer, kunda anvisa någon utväg. »Det är bäst», sade han, »att
ni alla reser in till de nu i Göteborg pågående stora väckelsemötena.» Hans råd
åtlyddes, med resultat att de alla — man, hustru och dotter —■ blevo frälsta och
sedan lyckliga foro tillbaka igen.
En man, som föregivit sig vara kristen, men som icke dess mindre mot lämplig
ersättning då och då brukat låna ut sin motbok, hade under mötena blivit tilltalad
av Guds Ande och kom nu fram och bekände sin synd. Motboken, som han tagit
med sig, rev han därefter inför allas ögon sönder i småbitar. Han hade aldrig
använt den för egen räkning, men hädanefter skulle den heller icke användas
av någon annan.
En man, som suttit i fängelse tre gånger, blev härligt frälst och gläder sig nu
icke bara över sin egen frälsning utan även över att han lyckats leda fyra andra
fram till botbänken.
Krigsskolans tiodagarskampanjer, ungdomsdagarna i olika delar av
landet samt korståget i påskveckan tillhörde också vinterfälttågets mest
resultatbringande ansträngningar i direkt själafrälsningssyfte. Under
sommaren höllos stora tältmöten i Hjo, Kinna, Åtvidaberg och
Österbybruk. Som följd härav öppnades under hösten kårer på de nämnda fyra
platserna. Fyra frälsningsbrigader voro under hösten i verksamhet på
olika platser i landet och vunno själar. I de flesta av landets divisioner
tillsattes också under hösten en divisionsevangelist, som ledde
väckelsekampanjer vid kårerna.
Onsdagen den 25 april befordrades major Jenny Swenson till
härligheten. Hon var Hanna Ouchterlonys assistent, då frälsningsfanan
planterades i Sverige. Den 7 maj 1882 reste hon på Hanna Ouchterlonys
uppmaning till London, där de båda beredde sig för sin betydelsefulla
pionjärgärning i hemlandet, och den 28 december samma år stod hon
som löjtnant vid major Ouchterlonys sida på Ladugårdslandsteaterns
scen och sjöng det första svenska armémötets första sång: »Till de renas
och heligas hemland vi tåga» — hon var nämligen pionjärkvartettens
enda »sångfågel». När sedan Stockholms I:a kår organiserades i maj
1883, blev kapten Swenson dess första ledare. Därefter var hon
kommendör Ouchterlonys adjutant, chef för musikdepartementet och
kandidatdepartementet samt hjälptruppssekreterare. Redan i oktober
1900 nödgades hon på grund av sjukdom dra sig tillbaka från aktiv
tjänst och blev pensionerad.
Major Swenson var en eldsjäl i detta ords fullaste bemärkelse, och
därför var hon heller inte nöjd med något mindre än en religion, som
krävde och gav henne allt. Trogen detta sitt religiösa ideal omfattade
hon också redan från början sin nyvunna ställning som salvationist med
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
