Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1935
Kommendör Rich nyårshälsade de svenska salvationisterna med en
artikel i Stridsropet under rubriken »Framåt marsch!» Till text
för denna artikel, som var en appell till tjänst för själars
frälsning, hade han valt orden: »Konungens ärende är brådskande!»
Så började året och vinterfälttåget 1935 med nyårsdagen som allmän
bönedag, då man vid alla landets kårer anropade Gud om väckelse.
Sedan fortsatte fälttåget på ungefär samma sätt som föregående år.
Skulle något särskilt nämnas från detsamma, vore det väl en
cirkuskampanj i Linköping den 15—21 januari och en liknande — den andra
i ordningen — i Göteborg den 5—11 februari. I båda samlades väldiga
åhörarskaror till mötena, och hundratals frälsningssökande kommo till
korsets fot. Krigsskolans tiodagarskampanjer voro synnerligen
framgångsrika, blevo många själar till frälsning och några kårer till en
betydelsefull förnyelse.
Söndagen den 27 januari radierades helgelsemötet på Stockholms
I:a kår, vilket leddes av kommendör Rich. Det var det första vanliga
möte som per radio utsändes från en armélokal i Sverige.
Kommendörlöjtnant fru Agnes Povlsen besökte Sverige under vintern: ledde möten
på flera ställen i landet och deltog i »Två dagar med Gud» i Stockholm.
Verksamheten bland de dövstumma och blinda firade den 29—30
maj sin fyrtioårsfest. Arbetet påbörjades av en frälsningsofficer, som
varit dövstumlärarinna, kapten Oktavia Wilkens, och blev den första
organiserade religiösa verksamheten bland dövstumma i vårt land,
banbrytande och vägvisande för både folkkyrkan och de fria samfunden.
Wilkens efterträddes år 1908 av dåvarande kapten Ester Carlsson,
sedermera fru kommendörlöjtnant Toft. Därmed började en ny och
framgångsrik tidsperiod i denna arbetsgrens historia. Dittills hade arbetet
sorterat under kvinnliga sociala verksamheten, nu ställdes det under
fältsekreterarens överinseende, och dess sekreterare fick större befogenhet.
Från centralexpeditionen i Stockholm spändes verksamhetens nät över
landet alltmera fast och planmässigt. År 1918 skedde nytt ombyte, då
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>