Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1935
missionen under årens och decenniernas lopp till allt större fullkomning. Nu ligga
stora svenska kontingenter av missionärer både i Kashgar och på andra platser
där ute.
Är 1931 inträffade det stora upproret bland turkarna mot det kinesiska
regementet, då alla kineser dödades i Ost-Turkestan och då även missionärernas liv
svävade i fara. De svenska missionärerna i Kashgar hade en medicinsk klinik,
där de vårdade turkar och även andra, mongoler, kirgiser eller kineser. De utövade
en kärleksverksamhet bland infödingarna, som gjorde deras namn så ärat och aktat,
att jag på hundratals mils avstånd därifrån förra året hörde turkar berömma de
svenska missionärer som hade hjälpt dem ifrån sjukdomar eller sår under kriget.
Nu är min timme till ända, och jag vill sluta med att ännu en gång påminna
om ändamålet med vårt möte i denna sal, att skänka hugsvalelse och vila åt
hundratals barn. Må vi alla göra vårt bästa, och vi skola med all säkerhet bli
rikligen lönade därför.
Så stod kongressen för dörren. Naturligtvis skulle den nya arméchefen,
general Evangeline Booth, komma för att leda, och givetvis voro
förväntningarna för denna högtid mycket stora — både salvationisterna och
Frälsningsarméns vänner visste ju vilken strålande personlighet och
lysande talare generalen var. Ett storartat program uppgjordes och
förbereddes grundligt, men man glömde inte heller att ivrigt och innerligt
bedja Gud för kongressen. Välkomstmöten höllos i två lokaler torsdagen
den 4 juli, men generalen deltog först i lördagskvällens
kongressdemonstration, som hölls i Stadion. Demonstrationen, som samlat 10.000
åskådare, föregicks av ett stort festtåg från Strandvägen till idrottsborgen,
beskådat av många tiotusental intresserade. Denna demonstration, som
i fråga om arrangemang var den största och mest påkostade
Frälsningsarmén någonsin hållit i Sverige, kom t. o. m. de närvarande
svensk-amerikanarna att säga: »Det var det ståtligaste och mest tilltalande vi
någonsin sett!» Generalen gjorde sin entré i en lång procession, som
drog över stadionplanen i dess längdriktning genom en spaljé av flaggor,
och hälsades på det mest hjärtliga sätt. Söndagens möten i Lägret på
Lidingö voro oförgätliga. Likaså det sena kvällsmötet i Stadshuset, där
Borgargården var till trängsel fylld. Den synen — de många tusenden
strålkastarbelysta ansiktena, som i den vackra, stilla och varma
sommarkvällen blickade upp mot trappan till Blå hallen, då generalen
framträdde — kom henne att säga: »Det är det vackraste jag sett» — och hon
har sett mycket ståtligt och vackert under resor och i stora möten i
England, Kanada, Förenta staterna, Japan och annorstädes! Och måndagens
musikfest på Skansen, där generalen välkomnades av Nordiska muséets
och Skansens chef, professor Andreas Lindblom, blev »pricken över i-et».
Kongressens synliga resultat blev 947 frälsnings- och helgelsesökande.
527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
