Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1936
ligaste norr till sydligaste söder i vårt avlånga land, och allt, som
förekom på dess schema, blev till nytta och nöje. Men dessa voro icke
sommarens enda, även om de voro de största.
På våren avled Frälsningsarméns mångårige juridiske rådgivare, förre
t. f. landshövdingen i Västmanlands län, Herman Uddén. Den bortgångne
var född i Kumla år 1850, blev student i Uppsala 1869, extra
länsnotarie i Värmlands län 1874 och i Västmanlands län 1876, vice
häradshövding samma år, landskamrerare 1886 och landssekreterare 1888.
Under en period fr. o. m. 1916 var han tillförordnad landshövding.
Landshövding Uddéns kunskaper och erfarenheter togos ofta i anspråk
för allmänna uppdrag, bl. a. i flera kyrkomöten. Under många år var
han vår jurist och var ledningen för vår finans- och fastighetsavdelning
till ovärderlig hjälp.
Skepparen på skärgårdsmissionens båt, brigadör Ludvig Görling,
kunde annandag pingst i sin loggbok skriva in en egendomlig händelse. Han
berättade sedan om den i Stridsropet:
Annandag pingst besökte vi Svinbådans fyrskepp och höllo möte ombord klockan
ett på middagen. Sedan vi druckit kaffe tillsammans med besättningen och tagit
farväl av dem, hade vi att utföra en egendomlig ceremoni. Natten till den 12
september förra hösten sjönk karlstadsskonerten Ägil ett litet stycke från
fyrskeppet, varvid kaptenen och två besättningsmän följde med i djupet. En bror till
kaptenen hade tillskrivit oss och bett oss att, då vi kommo till dessa farvatten, gå
till olycksplatsen och nedsänka en krans i havet. Detta skedde denna eftermiddag.
På fyrskeppet visade man ungefär var fartyget sjönk och berättade bland annat
följande om olyckan.
Fartyget, som var lastat med järn, sprang läck helt hastigt. Man styrde mot
danska kusten för att försöka sätta det på land och på så sätt rädda det och
människoliven. Men motorn stannade, och fartyget sjönk så fort, att man inte ens
hann sätta ut livbåten. Kaptenen och en till följde med fartyget till botten. De
övriga fingo tag i något trävirke, som de höllo sig uppe på, samt simmade bort,
så fort de kunde. Snart fingo de syn på en ångare, som de nu, efter att ha
övergivit vad de förut flöto på, simmade rakt emot, men fastän denna var dem ganska
nära, observerade ingen dem ändå. Om en stund fingo de se en annan farkost,
en dansk tremastad skuta, och nu gällde det att till varje pris väcka de
ombordvarandes uppmärksamhet, då den kom i närheten. Det var ett kraftprov av
ovanliga mått dessa män avlade, då de simmade i två timmar med all kraft, utan att
ha det allra minsta att flyta på, och tänk att det lyckades dem att göra sig
uppmärksammade av fartygets besättning! En av de simmande var kocken på Ägil,
sexton år gammal. Han ropade flera gånger till de andra att de inte skulle simma
ifrån honom. Han var också i närheten, när räddningen kom, men hans krafter
voro då så uttömda, att han sjönk, just då han om endast några minuter skulle
ha blivit räddad. Det var alltså tre av fem man, som gingo till botten. De två
räddade fördes först till Svinbådans fyrskepp och sedan med motorbåt, så fort sig
göra lät, till Höganäs och därifrån till sjukhuset.
Vi voro alla djupt gripna, då vi under sång och bön sänkte kransen i djupet.
I juni månad skedde ett par betydelsefulla förändringar inom vår
högre administration. Överstelöjtnant Axel Blomberg pensionerades och
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
