- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
573

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1940

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1940

doktor Karl Fries (K. F. U. M.) Övriga talare voro överste Karl
Jerre-stam och major Sture Larsson samt — naturligtvis — kommendören
själv. Överste Per Hed tjänstgjorde som ceremonimästare och
konferencier.

Nästa stormöte hölls i Konserthuset fredagen den 1 mars, då kvinnliga
sociala verksamheten firade sitt femtioårsjubileum. Kommendören ledde,
närmast assisterad av »kvinnliga socialas» sekreterare, överste Helmy
Boije. Främste talare var prins Gustaf Adolf, som bl. a. yttrade:

Man är tacksam, när man får vara med om att fira ett jubileum som detta,
tacksam därför att man vet vilket arbete som ligger bakom den verksamhet vi
i dag samlats att hylla.

Tänker man tillbaka, så äro femtio år, fyllda av uppoffrande kärleksverk, en
lång tid. Hur såg det väl ut för omkring femtio år sedan? Ja, man kan erinra
sig att då funnos ej alla dessa utmärkta statliga, kommunala och enskilda
välfärdsinrättningar. Mycket litet, om ens något, var gjort för den s. k. sociala
hjälpverksamheten. Men då fanns det en del hjärtegoda människor, som ej stillatigande
ville finna sig i detta, utan de grepo sig verket an. Av dessa människor ha vi,
såvitt jag vet, en del här i dag, och egentligen borde detta jubileum gå ut på att
hylla dem och blott dem. Men om jag förstår rätt, så vore de säkert inte så
glada åt att stå här för att hyllas som några underliga och märkliga företeelser.
De ha blott och bart gjort sin plikt och uppfyllt sin högsta önskan att med Guds
hjälp vara sina medmänniskor till nytta. Helt kan jag dock ej gå förbi dem eller
den som på ett så behjärtansvärt sätt påbörjat verket. Jag tänker då särskilt på
fru Hedvig Lagercrantz. Det är i alla fall hon, som börjat och gjort ett första,
banbrytande arbete, och det är till henne vi rikta vårt tack för detta arbete, vilket
vuxit sig så starkt och nyttigt. Äras bör den som äran rätteligen tillhör. Ni alla,
som kommit efteråt, ha därför inte gjort mindre, utan helt säkert lika mycket,
men ni ha att med tacksamhet se tillbaka till eder första ledare.

Skulle jag nu draga fram alla dem som under de gångna åren arbetat och strävat
för den sak ni givit er in i, skulle jag aldrig kunna sluta, utan därför hyllar
jag eder alla gemensamt, som ha arbetat och som nu arbeta inom Slummen. Hade
ni ej funnits och hade ni inte på ett sådant hängivet sätt kastat er in i arbetet, hade
ej denna viktiga verksamhet fått den omfattning och den betydelse som den nu har.

Men hur kan det väl komma sig att detta storartade resultat uppnåtts? Ja, det
är kanske på sätt och vis svårt att förklara, men jag tror man kan säga att helt
säkert är det den glädje och den kärleksfulla idoghet, med vilken ni alla gripit
er verket an, som gjort att det hela fått ett så utmärkt resultat. Säkerligen har
arbetet många gånger varit svårt och besvärligt, och ofta har det nog tyckts
hopplöst och långt från målet, men alltid ha ni med glädje tagit nya tag och
arbetat vidare. Jag tror att hemligheten till framgången beror till stor del på den
strålande livsglädje och den vilja att hjälpa andra människor som ni alla ha visat.
Denna arbetsglädje, som alltid finnes hos alla, som tillhöra Frälsningsarmén, är
helt säkert av största betydelse, ty det är alltid lättare att arbeta, om man gör
det med glädje, än att göra det, när man är trumpen och sur.

Som nummer två på programmet måste man nämna fru Hedvig
Lagercrantz, som grundlade denna vår verksamhetsgren. Hennes tal var
intressant, storslaget och hj ärtegripande. När hon under stark rörelse
bland publiken slutat tala, steg överståthållare Torsten Nothin upp på
podiet och ingrep med följande anförande i programmet:

573

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free