Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
Frälsningsarmén kompletterar den samhälleligt organiserade sociala omvårdnaden
på ett synnerligen förnämligt sätt. Man kan helt enkelt icke undvara
Frälsningsarméns gärning härvidlag. Frälsningssoldaterna plöja där allra längst ute vid
avgrunden. De arbeta bland olyckliga människor, som behöva ett ögonblickligt
resultat och ett omedelbart handtag, om de skola kunna leva. Frälsningsarméns
plog är en solskensplog, en ljusplog. Giv frälsningssoldaterna flera solskensplogar!
Författaren Ludvig Nordström skrev i Socialdemokraten en artikel
under rubriken »Kristus i kavaj». Vi citera:
Frälsningsarmén!
Det är Kristus i kavaj. Kavajen är vår tids dräkt. Därför förstå vi den verklige,
levande Kristus bäst, då han i våra dagars värld möter oss i Frälsningsarméns
gestalt. Därför, när den vädjar till oss i den lidande Människosonens namn, lyssna
vi som till ingen annan av de religiösa organisationerna i tiden. Vi äro vana att
se dess kollektbössor i gathörnen, dess röda fanor, symbol av kampen mot eländet,
i vardagarnas människovimmel. Den frälsningsgärning som den främst lagt på sina
skuldror är frälsandet av de fattiga och nödställda ur nöden och ur nödens ångest.
Därför, när den kallar, veta vi vad det gäller och lämna tyst vår slant. Och
förnimma därmed Kristi blick riktad mot oss, ur det evigas rike. Måhända i nuets
allvarliga läge mer än annars.
Frälsningsarmén känner genom sin slumverksamhet dessa nödens tusentals
boningar, dessa förtvivlade mödrar, dessa gråtande, hungriga barn, dessa fäder utan
resurser. Frälsningsarmén är det finast förgrenade nervnätet vi ha in i nationens
av fattigdom och elände försvagade kropp. Frälsningsarmén signalerar, när allvarlig
fara är å bane, den fungerar som en social säkerhetsanordning, den meddelar
nationen när ovillkorlig hjälp måste givas och vart den måste givas.
Nu ger den sin varningssignal.
Så träder oss den sanna kristendomen till mötes i våra dar. Så förstå vi den. Så
bekänna sig folkens massor till den i demokratiens namn, ty demokratien bär ensam
på sin fana Kristi budskap i världen: tjänandets.
Och tjäna vi varandra inbördes på detta sätt, då kan den minsta ibland oss
vara med om det stora verk som nu är Sveriges folk av världshändelserna förelagt:
att visa sin nationella enighet och kraft.
Det behövs inga stora ord eller åthävor. Av dem kan ingen leva, med dem
kan ingen skyla sin frysande kropp, med dem kan ingen mätta sina hungriga små.
Ord ha vi hört nog av.
Här går Kristus i kavaj, som en av oss, än en gång mitt ibland oss.
Han gör, som han gjorde en gång för 2.000 år sen.
Han ser tyst på oss.
Och går vidare, försvinner i gatans vimmel.
Men hans blick har, utan ord, sagt oss allt vad vi behöva veta, och ingen skall
kunna säga att han icke förstått.
Och sen vi känt den blicken på oss, stå vi, alla och envar, i vilken ställning i
samhället vi än befinna oss, under domen.
Domen i vårt eget hjärta, vilken ingen kan med bibehållen känsla av
människovärde undfly.
En av de förnämligaste festerna till förmån för landsinsamlingen
hade arrangerats av professorerna H. Nilsson-Ehle, Hans von Euler och
Nils Ahnlund samt operachefen Harald André och hölls på Operan
torsdagen den 3 april. De tre professorerna höllo tal, hovkapellet
under ledning av hovkapellmästare Nils Grevillius utförde musik, opera-
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
