Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1942
Men vidare önskar staden att genom denna utmärkelse tacka Eder personligen för
den besjälade insats Ni under långa år gjort för det allmänna bästa på de poster Ni
innehaft i Eder rörelse och genom hela Eder personlighet: en enkel, anspråkslös
man med stora andliga gåvor, som skänkts Eder till genomförande av betydande
gärningar och som fört Eder till posten som Frälsningsarméns ledare i detta land
och därmed till ett mäktigt redskap i det Högsta godas tjänst. För mig är Ni en
bild av den Guds lille frälserman som de fattiga alltid möter, när nöden är som
störst och alla andra, stat, kommun och ämbetsmän däri inberäknade, genom
formernas lås och egen kraftlöshet kommit till korta. Då kommo Ni i den enkla
uniformen och vältrade åt sidan de döda bokstävernas stenar och räddhågans
stängsel och gjorde vad vi andra icke mäktade. Och om jag då skulle fråga Er
hur Ni kunde bryta alla dessa lås, skära av dessa stängsel, vältra undan dessa
stenar, som vi gjort så starka för att icke förminska vår egendom, icke släppa
obehöriga in och icke skära av de heliga formernas och den ännu heligare
tågordningens band, så svara Ni dessa enkla men eviga ord: Man måste lyda Gud
mer än människor.
Dessa ord stå osynligt ingraverade på denna medalj, som jag nu överlämnar
till Eder.
Från början av sin verksamhet som ledare för Frälsningsarmén i
Sverige har kommendör Larsson sörjt över den spänning som förefunnits
mellan Svenska Frälsningsarmén, den rörelse som på grund av vissa
meningsskiljaktligheter åren 1904—1905 bröt sig ut ur våra led, och
Frälsningsarmén. Det är ju också onödigt slöseri med krafter att det på
många även smärre platser finns två »frälsningsarméer». Kommendören
har därför tidigare personligen gjort vissa försök till avspänning och
företagit undersökningar angående möjligheten till en sammanslagning.
Före Svenska Frälsningsarméns årskongress 1942 rådgjorde
kommendören med några av högkvarterets ledande officerare om en officiell
framställning i denna angelägenhet till Svenska Frälsningsarméns
styrelse. Resultatet blev en i mycket försonlig och broderlig anda hållen
skrivelse med förslag om tillsättande av en av medlemmar från båda
samfunden bestående kommitté, som skulle diskutera orsakerna till den
omtalade spänningen och i vad mån denna kan hävas samt också
undersöka möjligheten av en återförening, allt detta med tanke på att för
Kristi saks skull minska söndringen inom den religiösa verksamheten i
vårt land. Skrivelsen är undertecknad av kommendören samt två
överstar och tre överstelöjtnanter vid högkvarteret.
Svenska Frälsningsarméns styrelse bordlade denna skrivelse till nästa
årsmöte, förmodligen av rent formella skäl, men då saken genom pressen
kommit till allmänhetens kännedom, anser sig författaren av denna
årsskrift böra på detta sätt omnämna »fredstrevaren».
Jubileumskongressen 1942 hölls i Stockholm den 3—8 juli och leddes
av kommendör Larsson. Programmet var i stort sett det vanliga. Skill-
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
