Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äktenskap och demokrati.
Oberoende av äktenskapet måste sörjas för barnen, det är den
fordran, som går genom tiden. Det gäller att konsekvent och
rättvist föra den ut. Och ej blott ekonomiskt skall sörjas för barnen,
utan även till heder och anseende.
För personer, som känner solidariskt med alla barn och alla
mödrar, är det omöjligt att fortfarande kunna gilla en institution,
som privilegierar somliga barn och somliga kvinnor på andras
bekostnad. Just detta att äktenskapet vill verka privilegierande gent
emot vissa grupper kvinnor och barn, gör det förkastligt i en tid,
då människovärdet och ej privilegierna är det som bör komma fram.
Man förstår bättre denna tankegång, att äktenskapet är till för
att gynna vissa kvinnor och vissa barn, om man ser tillbaka på
dess historiska förutsättningar.
Låt oss tänka oss tillbaka till den patriarkaliska tiden i gamla
testamentet. De kvinnor och de barn, som äktenskapet då skulle
skydda, var de grupper, om vilkas värde — låt vara såsom ting
och ej såsom människor — den tiden var medveten. För Abraham
hade utan tvivel hustrun Sara och barnet Isak, arvingen, betydelse.
Bredvid dem gällde Hagar och Ismael lika med noll. Det var inte
Abraham, som skaffade sin egen son en droppe vatten i öknen.
Det består än i dag en intressemotsats mellan äktenskapet och
faderskärleken. Äktenskapets skyddsandar låter ännu i dag
tjänstekvinnan och hennes barn försmäkta i ödemarken.
Låt oss också dröja en minut hos greker och romare. Även
där representerade hustrurnas barn arvet och den ras, som skulle
skyddas. Greker och romare var aristokratiska folk, som energiskt
höll fjärran från rikedom och statsmakt den stora slavklassen. Att
slavinnorna och deras barn stod utanför medborgarstrecket, det var
för romare och greker religion, sedlighet och samhällsplikt, det var
kultur, det var statens bestånd. De fina familjernas fåtalsvälde måste
räddas, och man hade intet annat utgallrande medel än äktenskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
