Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
givande av sig själv. Ett mod och ett förtroende så stort, att hon
glömmer, att hon kanske går mot sin egen tillintetgörelse. Man
kan säga, att kärleken avser ett temporärt upphävande av den
kvinnliga självbevarelsedriften.
Hur många kärlekens martyrer vittnar för övrigt ej om
kärleken, att där för dem var ett stadium, då det ej längre fanns något
val. Och stadier då viljans frihet kändes så svag, att en fläkt, ett
intet skulle kunnat förlama den.
Långt ifrån att kärlekens makt skulle minska eller försvinna
allt efter som mänskligheten når en högre utveckling, är det väl
snarare troligt, att ju mer människorna blir själiska, dess mer
behöver de kärleken och dess mer erkänner de henne. Ty kärleken
är framför allt en själens produkt.
Man kan dra en sådan slutsats, när man märker, hur olika
kulturella och primitiva människor behandlar kärlekens offer. Hur
mycket hårdare de senare är, hur mycket mer förstående de förra.
Jag erinrar mig ett uttalande, som gjordes vid första
internationella kongressen för moderskydd och sexualreform. Det gjordes
av en präst och visar en tidsenlig frontförändring från kyrklig sida.
I ett humant anförande förordade denne prästman, att man ej borde
lägga de ogifta mödrarna till last, att de haft alltför stort förtroende
till den man de älskat, utan i stället hjälpa till att ta vara på
barnen såsom ett värdefullt tillskott åt samhället.
Allt under erkännande av denna mänskliga synpunkt, kunde
man dock ej hindra den inre frågan: hur stort skall kvinnans
förtroende vara till den man hon älskar? Vad menas i kärlek med
måttligt förtroende?
Man får emellertid ej glömma självbehärskningens betydelse
för kulturutvecklingen. Förmågan av självbehärskande måste
ständigt växa inom släktet. Detta är av oerhörd vikt. Vi får inte
släppa förhoppningen, att dess makt till slut skall bliva större än
både erotisk kärlek och livskärlek. Men med denna förhoppning
måste man — tycks det mig — sälla sig till äktenskapets
motståndare, och jag ber att med några ord få förklara varför. Som det
nu är ordnat i samhället ligger kravet på självbehärskning ofantligt
mycket tyngre på kvinnan än på mannen, ja, i många fall vilar det
endast på henne. Skulle ej denna dygd rota sig bättre och växa
mera harmoniskt inom människosläktet, om den odlades och
vårdades hos båda parterna, män och kvinnor? Är ej detta ett
oeftergivligt villkor för att den skall växa?
Som det nu är ställt för kvinnorna beror deras sociala
anseende på ett särskilt kritiskt och beklagligt sätt i många fall av
männens godtycke och yttre tillfälligheter, just genom äktenskapets
existens. Därigenom att lagen skyddar modern och barnet endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
