Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
mål mer ärt på kärlek? Skall jag tänka på hem och familj mer än
på honom? För det är honom det gäller. Om jag visar bort
honom, vem skall vara god emot honom så som jag skulle kunnat?
Och måste jag gå ensam, evigt ensam? Måste jag öka den
förfärligt växande skaran av ensamma människor?
Den nya kvinnan lär sig i en sådan konflikt, att när vår
nittonhundraåriga, orientaliska moralkodex såg dagen, räknade man inte
med kulturländernas nutida förhållanden, där millioner män har alt
välja mellan prostitution och celibat, och millioner kvinnor mellan
celibat eller fri kärlek. Och man räknade inte med en ny faktor
i mänskligheten — den självbestämmande kvinnans kärlek.
Är det ej grymt att fortsätta med förnekandet och
bortljugan-det av denna nutidskonflikt, som dock alla innerst vet är en
ofrånkomlig realitet? Är det ej barbarisk råhet att dra ned den på ett
lågt och orent plan? Den blir ju till en samvetssak för otaliga,
hederliga människor, för vilka det gemensamma hemmet och
familjen är en ekonomisk omöjlighet.
I Tyskland, där man försöker få allt i siffror, har man
beräknat, att tolv millioner vuxna människor av ekonomiska skäl äro
avstängda från att bilda familj. Hur är det hos oss?
Det är männen, som avgör prostitutionens vara eller icke vara.
Det är kvinnorna, som skall avgöra kärlekens vara eller icke vara.
Mellan dessa två värden skall ske en jämförelse, ett bedömande och
ett väljande. Nu invänder kanske någon: det skall väljas mellan
tre värden. Den legitima kärleken väljer vi, ej den fria kärleken.
Den som invänder detta, har i själva verket socialt valt
prostitutionen, men förstår det kanske inte själv. Han har valt det
förgångna, det närvarande med all dess nöd och förnedring.
»Allt det där ma vara sant eller ej», invänder måhända nu
någon, som lätt blir trött av mycket resonerande, »men sedligt och
osedligt, rätt och orätt, etik, moral m. m., det blir så mycket
famlande med teorier och abstraktioner.»
Än sedan? Är sådant överflödigt?
Det är nyligen framhållet av en svensk skildrare av det svenska,
att vi inte är roade av att tänka. Det får inte fattas som ett
beröm. Man ser verkligen spår av, att detta nationallyte, att icke ha
lust att tänka, här och var uppfattas som en nationalförtjänst. Om
en så dåraktig uppfattning skulle utbreda sig — reaktionen begär
inte bättre — har vi att vänta en bedrövlig framtid.
Tyska kejsaren sade en gång, att Tysklands framtid låg på
vattnet. Alla folks framtid ligger i deras hjärnor.
Men det är kanske orätt, att svenskarna inte skulle vara roade
av att tänka. Kanske är det en missuppfattning, därför att de är
en- tigande nation. De vill ogärna tala om, vad de tänker. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
