Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR MAN FRAMSTÄLLER PAPPER
(FOREDRAG VID SKF*KLUBBENS SAMMANTRÄDE DEN 30 APRIL 1924)
Det, som ända till för cirka ioo år sedan
I utgjorde vår pappersindustri eller
åtminstone början till densamma, motsvarar föga
vad som vi i dag kunna hänvisa till inom denna
industrigren med en årsproduktion av bortåt i %
million ton trämassa och 4 à 500.000 ton papper
och papp. Ännu vid 1800-talets början
framställdes hela pappersproduktionen uteslutande för
hand, och det var först år 1822 som den första
lilla maskinen för tillverkning av papper i
sammanhängande bana uppsattes i vårt land.
Råmaterialet, som då utgjordes av enbart lump,
förarbetades till en början mycket primitivt till
massa och själva papperet framställdes i enstaka
ark av två man, som arbetade tillsammans. Den
metod, som då användes förekommer än i dag,
vad själva formningen av papperet beträffar, för
framställning av vissa speciella sorter handgjort
papper, såsom sedel- och andra värdepapper samt
finare post- och skrivpapper. Pappersmakaren,
»formaren», begagnar sig av en form av metallduk,
kantad med en lös träram, vilken han doppar ned
i karet och tar upp jämnt så mycket massa, som
behöves för det pappersark, han skall tillverka.
Han skakar formen åt alla fyra sidorna, så att det
mesta av vattnet rinner bort och fibrerna i massan
förena sig med varandra. Han tar därefter bort
träramen och lämnar formen till sin medhjälpare,
»guskaren», som placerar formen upp och ned på
en yllefilt på vilken arket kvarstannar, och detta
täckes sedan med en annan yllefilt. När en stapel
på omkring 200 ark med filt emellan erhållits,
pressas denna för avlägsnande av ytterligare vatten,
och arken upphängas därefter att torka.
Ända fram till mitten av förra århundradet
kände man uteslutande linne- och bomullslump
som råmaterial för tillverkning av papper. I och
med pappersmaskinens uppfinning och ökade
utbredning inträdde emellertid en oerhörd
stegring i behovet av råmaterial för
papperstillverkningen, och då lumpen slutligen icke längre kunde
fylla behovet, fann man efter stora ansträngningar
en metod, att ur olika trädslag, huvudsakligast
barrträd, framställa ett material för papper, som,
om icke likvärdigt med lumpen, dock var ett
utomordentligt surrogat och tillfredsställde efterfrågan.
Kvantitativt sett är träet nu den viktigaste
råvarukällan för papperstillverkningen.
Den första egentliga ersättningen för lump i
papper daterar sig från år 1844, då papper fram-
ställdes av lump, blandad med slipad trämassa.
Upphovsmannen till detta papper var en tysk
textilarbetare vid namn Keller, som på lediga
stunder sysslade med uppfinningar. Han läste en
gång (år 1840) om bristen på lump till
pappersframställningen och om nödvändigheten att skaffa
en ersättning för denna och inriktade därefter hela
sin strävan att lösa detta problem. Därvid kom
han att tänka på det av träfibrer byggda getingboet.
Han började så göra försök med ved och erinrade
sig från barndomen huru en våt slipsten, som nött
på en träbit efter torkningen var överdragen med
en pappersliknande hinna. Efter flera års ihärdigt
experimenterande lyckades han framställa det
förenämnda papperet, som till 2/3 bestod av
slipmassa och resten lump. Som han själv icke kunde
bygga någon större anläggning för utnyttjande
av sin uppfinning, överlät han denna till en
pappersfabrik, vars direktör hette Voelter, och genom
honom förbättrades metoden, så att den blev
tekniskt användbar och hastigt vann insteg i länder
med god tillgång på skog och vattenkraft.
Sulfatcellulosa framställdes i fabriksmässig drift
i Amerika år i860 samt i Europa ett 1 o-tal år
senare (Delary 1872), och 1874 hade svensken
C. D. Ekman vid Bergvik igång världens första
fabrik för tillverkning av sulfitmassa.
Till de högsta papperskvaliteterna räknas
fortfarande de, som äro tillverkade av enbart rena,
blekta lumpfibrer. Dit hänföras också i vårt land
de kategorier av papper, som bestå av lump i
förening med cellulosa eller av enbart cellulosa.
Den beståndsdel, som icke får förefinnas i ett
papper med högre anspråk på styrka, renhet och
hållbarhet, är slipad eller s. k. mekanisk trämassa.
Skillnaden mellan cellulosa eller kemisk massa
och slipmassa är framställningssättet, vilket jag
skall nämna något om senare. Först tillåter jag
mig dock att med några ord beröra beredningen
av lumpen, det äldsta råmaterialet.
Sedan lumpen mycket noga sorterats och
knappar och dylikt bortskurits, skäres den i små delar
av särskilt härför konstruerade maskiner, varefter
den piskas i stora roterande trummor för att
därigenom befrias från damm. På denna procedur
följer så kokningen, som har till ändamål att
effektivt befria materialet från fett, smuts och
föroreningar. Kokningen sker med ånga i roterande,
slutna, kulformiga järnbehållare med tillsats av
kalk eller soda. Den färdigkokta lumpen går
- 5 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
