Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flisen blåses därefter genom rör eller
transporteras på remmar till kokeriet för att kokas antingen
till sulfatcellulosa, i vilket fall kokningen sker i en
alkalisk lösning av natriumhydrooxid och
natrium-sulfid under ett ångtryck av 8 à 10 atm. i roterande
kokare. För framställning av sulfitmassa kokas
flisen däremot i en syra beredd av svavel eller
svavelkis. Kokarna äro här stillastående,
cylindriska behållare av ansenlig höjd med en volym av
ända upp till 250 à 300 m3. Invändigt äro de
murade med chamottetegel för att plåten ej skall
angripas av koksyran. Koktiden håller sig
omkring 16—20 timmar för s. k. lättblekande massa,
och då koket är färdigt avgasas kokaren (ånga med
svaveldioxid får bortgå och kondenseras). Genom
ångbildningen avkyles kokarens innehåll till
omkring ioo°. Lösningen, avfallsluten, får rinna av,
och massan tvättas i kokaren samt spolas ned i
massabringarna, varifrån den sedan transporteras
till reningsavdelningen.
Här får massan passera en serie hjälpmaskiner
och ledes sedan till pappmaskinen, som är av
samma konstruktion och med i stort sett samma
verkningssätt som en vanlig pappersmaskin, för
att pressas, torkas och skäras i ark. Innan den
sistnämnda proceduren äger rum, perforeras
massan för att den ej skall behöva förtullas i
importländerna som färdig papp. Står cellulosafabriken
i direkt förbindelse med pappersbruket, behöver
massan givetvis icke pressas och torkas utan kan
då pumpas direkt till pappersbrukets maskiner.
Skall man av den barkade och i passande
längder kapade veden framställa slipmassa, defibreras
densamma rent mekaniskt i slipverk eller
slipstolar, bild 4. Slipstenen, som har en diameter av
cirka 1,5 m. och en bredd av 600 till 1.100 mm.,
består antingen av naturlig sandsten eller också
är den gjuten av cement och sand av lämplig
grovlek och roterar på en horisontal axel med 200 à
à 225 v/min. Veden inlägges parallellt med
verkets axel i magasin, vanligen 3 à 4 till antalet och
pressas mot stenen medelst kolvar, påverkade av
hydrauliskt tryck. Genom tillförande av vatten
i lämpliga mängder hindras för stark upphettning
och massans temperatur i gropen under stenen
hålles vid 60 à 70°. — Slipverken taga, beroende
på stenens diameter och bredd, från cirka 300
upptill i.000 hkr. — I förbigående kan nämnas, att
åtminstone de mindre slipverken i regel äro
utrustade med pockenholzlager, varför man säkerligen
kan påräkna en kraftbesparing av bortåt 10 °/q av
det totala kraftbeloppet genom övergång till
rull-lager. Oaktat en hel del sliperiägare äro
intresserade för ett sådant utbyte, ha vi hittills icke lyckats
få in rullager mer än på ett av Sveriges omkring
200 slipverk. — Den senaste
slipverkskonstruk-tionen, som i flera avseenden avviker från hittills
använda, har nyligen förts i marknaden av firman
Vorth i Heidenheim. Det gäller här en apparat
för kontinuerlig nedmatning av veden, och troligen
kommer väl denna sorts slipverk att så småningom
uttränga de nu vanliga apparaterna. Veden
tillföres stenen genom ett enda stort vertikalt schakt
och pressas mot stenen genom särskilt
konstruerade kedjor, som löpa utefter schaktets sidor med
en bestämd hastighet. Det uppgives, att man på
en dylik apparat med en kraftförbrukning av 1.100
à 1.200 hkr. skall kunna slipa 25 à 30 ton massa,
torr vikt pr dygn, och att en man, vid lämpliga
anordningar för vedens framforsling, skall kunna
sköta tre sådana apparater.
Efter att medföljande grövre bitar av veden
avskilts i en siltrumma, går den slipade massan
till sorterarna, bild 5, i vilken massan av en rote-
Fig. 9 Fig. 10 Fig. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
